There were the acid trips which began in the ”Mahler corner”, in the living room – so called because the group’s habit was to start these sessions with some early Mahler before moving on to a Marx Brothers film and segueing finally into a cocktail of opium and Orson Welles.

Ann Jefferson skriver, i TLS 22 april 2011 s 12, om Mathieu Lindon och hans bok om Foucault, Ce qu’aimer veut dire.

Nu rapporterar företrädare för History and policy om ett framgångsrikt försök att koppla ihop sig med Wikipedia, vilket tydligen lett till ökad trafik till sajten, detta som svar på en ledare i Guardian som argumenterade för mer akademisk närvaro på Wikipedia.

* Demonstrates the relevance of history to contemporary policymaking
* Puts historians in touch with those discussing and deciding public policy today
* Increases the influence of historical research over current policy
* Advises historians wanting to engage more effectively with policymakers and media

Jag har skrivit gillande om organisationen tidigare. Nu tar man ytterligare steg för att nå dessa mål.

Vad gör historikerskrået i Sverige?

[via History and policys twitterflöde.]

Man kanske inte alltid kan hoppas på att landets statsminister aktivt läser aktuella doktorsavhandlingar i historia och litteraturvetenskap (Kim Salomon skriver i en notis i SvD idag om hur Erlander ibland tycks ha gjort detta). Traditionellt sett har vi ju inte minst hållit hus på kultur- och debattsidorna och skrivit forskningsböcker som varit så pass läsliga (till skillnad från i stort sett all naturvetenskap och mycket annat) att debattörer, journalister, politiker (eller ”praktiker” som några samhällsvetare jag känner brukar kalla de som finns utanför akademin …) kan ta till sig vår forskning.

Det är inte säkert att kultursidesartiklar och böcker behöver vara de enda medierna för historiker som vill interagera. Det finns alternativ. Och då tänker jag inte alltid på den inte sällan urvattnade pressmeddelandeprosa som ofta används för att ”sprida” nyheter från naturvetenskap, teknik och medicinska forskare.

Ett intressant initiativ har tagits i England. History and Policy har som målsättning att få historiker att delta i debatten:

* Demonstrates the relevance of history to contemporary policymaking
* Puts historians in touch with those discussing and deciding public policy today
* Increases the influence of historical research over current policy
* Advises historians wanting to engage more effectively with policymakers and media

Här finns, inom mitt eget område, flera exempel: när frågan om ett nationellt ID-kort debatterades i Storbritannien kunde man där läsa Jon Agars diskussion om historiska föregångare; David Edgerton intervenerar i aktuell brittisk forskningspolitik med ett policy paper kring hur forskningspolitik använder felaktig historieskrivning, i praktiken myter, som argument.

Och så vidare: på ”History and Policy” finns en uppsättning historiker som har ambitionen att bidra till aktuell debatt på en lång rad teman.

1. Odd Arne Westad, ”When all else fails”, TLS 21 & 28 augusti, s 11

Hade varit intressant att se en vetenskapshistorisk motsvarighet.

Den senaste tidens kulturella vändning inom historieforskningen, parat med ett ökande intresse för mediala representationsformer inom historievetenskaperna, gör det här till en ansats som väl inte direkt får alla nutida historiker att sätta frukostkaffet i vrångstrupen (för det kanske det istället hade behövts en mer Braudelinspirerad ansats); men det finns inget egenvärde i chockverkan och det återstår mycket att göra i den här kulturhistoriska genren. Tandefelts studie är intressant, inte minst för att den understryker betydelsen av retorik för att förstå politiken.

Tandefelts bok bygger på en doktorsavhandling vid Helsingfors universitet som finns tillgänglig på nätet.

Jag försöker på min fritid – vad är egentligen fritid och arbetstid för en akademiker, förresten ? – läsa arbeten utanför de områden jag forskar och undervisar inom och Tandefelts bok var ett gott val i den kategorin. Andra böcker av samma typ som jag hållt på med de senaste månaderna inkluderar Niall Ferguson Empire (har snart läst ut den och är nöjd med en bok som säkert retar upp några med sitt val av ett icke-svartvitt perspektiv på det brittiska imperiet); Stephen Greenblatt, Renaissance Self-Fashioning: From More to Shakespeare (har kommit ett par kapitel in i den här klassikern; gillar idén men den är stundtals lite pratig); Robin Lane Fox, The Classical World (har jag precis påbörjat, verkar ärligt talat lite tråkig, men den kanske tar sig).

Sen har jag en backlog TLS som jag måste ta mig igenom. Jag klagar inte. Jag njuter.

Convergence is pleased to announce a forthcoming special issue on ‘Cultural Memory and Digital Preservation’. As works produced originally for analog media come to be preserved within digital media, and as media-based artworks confront the imminent scarcity or obsolescence of their technical supports, the question of how the cultural expression of the past will be preserved, transformed and kept in circulation has become vital. So too is the question of how today’s digital resources (eg media-based artworks and digital collections) may be sustained and kept in circulation in the future.

Proposals are invited for articles dealing with the role of new media technologies in preserving or replicating the cultural practices of the past. Articles are invited from scholars, curators, gallery conservators, artists and others whose work deals with the relationship between contemporary media and cultural heritage.

Läs hela callet här. Deadline: 22 augusti.

Det här är ett område där väldigt mycket behöver göras.

Såhär i efterhand känner jag mig, som ofta efter en konferens, märkligt upprymd, fylld av uppslag och idéer. Det tar tid att gå på konferens, men precis som läsningen av god sekundärlitteratur kan ge goda idéer till den egna forskningen även om den inte handlar om det man skriver om, är det väl investerad tid att gå på en eller annan konferens om året.