200-nånting sidor in i Spook country, och det är en läsning full av materialitet; beskrivningarna av det taktila, det fysiska, är så utmejslade och så ofta återkommande att de frammanar en närvarokänsla som ligger långt bort från den platonska cyberspace som vi brukade förknippa honom med, då, för länge sedan, på 1980-talet. Det här stråket fanns även i Pattern recognition. Från cyberspace till the end of cyberspace; är nyfiken på att se vad Alex Soojung-Kim Pang kommer att göra av konceptet.
Förutsägelse: om ett hundra år kommer Spook country och Pattern recognition användas av historiker som vill diskutera delar av det tidiga tjugoförsta århundradets samhälle ur ett material culture-perspektiv. Gibson kommer alltså inte att vara en en-idé-författare.
Alex Soojung-Kim Pang har skrivit en uppsats om pervasive computing från ett STS-perspektiv.
Hungriga familjer. Trängsel. Skrik och skrän. Ungarna vill helst springa omkring. Borden står en bra bit bort från matstället. Ett myller av folk rör sig sakta framåt, genom själva uteserveringen. Och så tar det fem minuter innan den beställda kinamaten blir färdig.
Upplagt för problem, alltså. Hur ska man kunna se att maten man beställt är färdig? Måste man sitta och stirra genom folkmassan för att bevaka maten, samtidigt som småbarnen kräver uppmärksamhet? Den tekniska lösningen är enkel och välfungerande. Man får en liten plastdosa som ger ifrån sig en signal när maten är färdig för avhämtning. Bubblan av radiovågor som omger stället vi käkade på i går på Tivoli är en restaurangs imaginära väggar, ett litet cyberspace som fungerar i meatspace; bitar möter atomer, löser ett problem enkelt och bra. Augmented reality.
Produkten kommer från Discover Systems i Odense.
senaste kommentarer