När Stockholms observatorium flyttade från centrala Stockholm till Saltsjöbaden planerades redan från början för att astronomerna och deras familjer skulle bo på observatoriet. Med tiden, inte minst efter ett tilläggsanslag från Wallenbergstiftelsen i mitten av 1940-talet, utökades dessa bostäder.
En poäng med denna lösning var att astronomerna bara hade något hundratals meters promenad till de stora teleskopen och därför kunde påbörja nattens observationer utan att behöva ta sig ut till Saltsjöbaden per bil eller Saltsjöbanans tåg från Stockholms innerstad. Det innebar även att Bertil Lindblad hade att administrera vad som kan beskrivas som en mindre by.
När jag läser dokumenten i Bertil Lindblads personarkiv slås jag av hur mycket som behövde fixas med. Saker som begränsad tillgång till elektricitet och kol och olja för uppvärmning störde förstås under krigsåren, men även efter freden rådde det begränsningar.
Hushållen på Karlsbaderberget 1948. Ur ett brev i Bertil Lindblads personarkiv där han argumenterar för att observatoriets bostäder borde få en extratilldelning av elström.