The Maintainers: How a Group of Bureaucrats, Standards Engineers, and Introverts Made Digital Infrastructures That Kind of Work Most of the Time

Lee Vinsel har retat upp sig på Walter Isaacsons bok The Innovators: How a Group of Hackers, Geniuses, and Geeks Created the Digital Revolution:

The Innovators biggest problem is that it’s called The Innovators and is written in the dialect of innovation speak, perhaps the dominant ideology of the day, beloved of Silicon Valley-headed libertarians, TED Talkers, Wall Street business hustlers, and Republican and Democrat presidents alike. While Isaacson admits that innovation has become a buzzword, he repeats the ideology uncritically. He promises ”to report on how innovation actually happens in the real world,” but his framing almost totally neglects the real world as it actually exists.

Det är, parentetiskt sagt, en dialekt som inte bara talas av libertarianerna i the Valley eller av frasmakarna på TED-cirkusen utan även bland svenska högskolerektorer, innovationsbyråkrater på Vinnova, regionsamordnare i varenda landsting samt människorna bakom (och i) miljöer som Circle (jag mötte ganska många under mina år på FPI (som jag för övrigt saknar, men det är ämnet för en helt annan bloggpost eller bok – varför har inte nedläggningen av FPI rönt större uppmärksamhet?)). Fast i Sverige är nog innovationssystemsnissarna inte bara libertarianer utan minst lika mycket eller mer övervintrad 70-talsvänster som känner att deras planekonomiska fantomsmärtor kan lindras av en femårsplan för innovationssystemet.

Men istället för att sitta vid institutionens fikabord och klaga på den neofilianstuckna analysen av teknikutveckling så bestämmer sig Vinsel och andra för att göra något åt det hela, på något vis sprida en alternativ bild. Byggande på arbeten av Ruth Schwartz Cowan, David Edgerton och en hel drös andra tekniksociologer och teknik- och vetenskapshistoriker (de kunde faktiskt även nämnt Svante Lindqvist i sammanhanget) vill man här lyfta upp ett icke-innovationscentrerat perspektiv på historia; mer vardaglig teknik, mer fokus på infrastruktur för att, som de hoppas ”we might push back, however slightly, on our society’s too shallow, too easy, and too sleazy obsession with ’innovation.'”:

Since Russell produced this parody, a number of scholars in science and technology studies have discussed developing its core insight. The discussion has moved well beyond the realm of digital technologies to include all forms of infrastructure, the mundane labor that goes into sustaining everyday life, and the people who are left out or fare poorly in our current technological arrangements, both within rich, industrial nations and outside of them.
[…]
I am writing this blog post to find like-minded individuals who are interested in exploring this the history of maintenance, infrastructure, and mundane labor, broadly construed. We believe that such investigations could have practical upshots, and we are especially keen to involve practitioners, including standards engineers, forensic engineers and architectures, managers in charge of safety and maintenance, policymakers who focus on upkeep and infrastructure health, and others involved in such pursuits.

Ja, underhåll och infrastruktur behöver fler forska om, skriva om, bedriva politik om.

Det här inlägget postades i teknikhistoria och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.