Gammal teknik, igen

Jag ägnar en stund på söndagskvällen åt Syrienkonflikten speglad i icke-vaniljmedia. Där är det lätt att hitta ambitiösa skribenter som använder öppna källor; med en kombination av teknisk nördighet och tidskrävande arbete ger dessa en annan ingång till konflikten än till exempel den snabbt genombläddrade SvD eller inslag på några minuter på P1.

En genomgång av tekniska detaljer kring kemiska stridsmedel i Syrien, militär uppbyggnad i östra Medelhavet, Assad har uppenbarligen skickat två Su-24 Fencer attackflygplan mot Cypern för att testa brittiska försvarssystem, i USA pågår den strategiska debatten och Barack Obama har förstås inte enbart anhängare, anti-Assad styrkor (från en bataljon med ursprung i Kaukasus – vilket ger ytterligare en dimension vad gäller Rysslands del i konflikten) hackar stridsspetsar vilket gör att de når längre, någon har följt ett ryskt flygplan som evakuerar rysk personal från Syrien på Flightradar24.

Och så vidare.

Hur rättvisande, användbara och sanningsenliga den här typen av källor är får väl framtiden utvisa. Jag tänker på en föreläsning jag brukade hålla när jag fortfarande arbetade på Forskningspolitiska institutet. Där, på Wilhelm Agrells kurser i underrättelseanalys, hade jag ett eller annat moment som behandlade för- och nackdelar med den här typen av källor. I vilket fall tror jag man kan fastslå att skribenter på exempelvis Information dissemination, The Aviationist, Brown Moses Blog, The Rogue Adventurer och deras systerpublikationer ofta ger en annan bild än den man får i mainstreammedia.

I vilket fall.

En sak som förvånade mig när jag satt och klickade runt i den här textrymden som på ett så typiskt sätt kombinerar utrikespolitik, strategi och militärteknologi var förekomsten av U-2. Det verkar som om USA flyttar ett par U-2 spionflygplan närmare Syrien, närmare bestämt Cypern.

U-2?

Jag associerar till det kalla kriget, Chrustjev, Kubakrisen, Kennedy. Skapad av Lockheed, lyfte U-2 för första gången i augusti 1955, men flygplanet används uppenbarligen fortfarande.

Lite som B-52 och annan teknik som vägrar dö.

Det här inlägget postades i teknikhistoria och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.