Rupert Goodwins på The Guardian skriver om vilka användare det är som retar sig på att Google misshandlar RSS:
But those core Reader users are worth more to Google than any random million Google+ posters. They are the journalists, the producers, the specialist communicators, who need to absorb hundreds and thousands of the web’s primary sources a day – and then share and act on the best.
Det ligger något i det. Men förutom den typ av power users – vilket uttryck! – som Goodwins pratar om tickar ju Google Reader och i förlängningen RSS på bakom kulisserna och klistrar samman olika bloggar och sajter med varandra som ett slags infrastruktur. Likaväl som jag, som historiker, tycker att kommunala system för fjärrvärme, vatten och avlopp tillhör 1900-talets mer fantastiska skapelser, de är sociotekniska system som förtjänar en mer central plats i berättelsen om 1900-talet än vad de vanligtvis har i den allmänna historien, tycker jag att RSS är en stilig lösning som gör väldigt många bloggar och hemsidor så mycket bättre. Som bloggare har jag vant mig vid widgets som klistrar in de senaste x inläggen från valfritt RSS-flöde i högermarginalen. RSS är en kraftfull infrastruktur som måste hanteras varsamt; hot mot den är en politisk handling. Var finns politikerna som diskuterar dessa hot?
Och så kom, förresten, Rasmus Fleischers inlägg i frågan som jag efterfrågade nyligen. Han följer ganska väl det som Nicholas Carr skrivit i frågan. En sak som dök upp i kommentarsflödet till Fleischers bloggpost är intressant. Daniel Johansson pekar på att Blogger (= Google) skulle kunna plocka bort RSS från Blogger …