Populärvetenskapens nytta


När David Dunlap Observatory invigdes i Kanada var det världens näst största teleskop, tvåa efter Mount Wilson-observatoriets 2.5-metersreflektor. Stoltheten över observatoriet går inte att ta miste på i den här gamla journalfilmen.

Pengarna till det stora teleskopet hade, precis som nämns i journalfilmen, donerats av Donalda Dunlap som ett minne av hennes bortgångne make, David Dunlap. Men varför?

I maj 1921 höll astronomen C.A. Chant, den hattprydde gentlemannen i filmklippet ovan, en populär föreläsning. Publiken var stor, ämnet spektakulärt: det handlade om komet Pons-Winnecke som enligt astronomerna skulle passera ”oroväckande nära” jorden sommaren 1921. I samband med föredraget passade Chant på att plädera för sina planer på att samla in medel till ett astronomiskt observatorium i Toronto.

Efter föredraget klev David Dunlap fram till Chant; han var intresserad av projektet med ett stort teleskop i Toronto. En kontakt hade skapats, brev utväxlades och Chant såg till att den nyblivne astronomientusiasten blev medlem av Royal Astronomical Society of Canada.

Dunlap hade gjort en förmögenhet i gruvbranschen. Han avled några år senare, men hans änka, Donalda, fortsatte med parets mecenatverksamhet, och donerade snart medel till det som kom att kallas David Dunlap Observatory.1

Ibland har populärvetenskapen en högst påtaglig ekonomisk påverkan på naturvetenskaperna. Folkbildning och betydelsen av allmän kunskapshöjning hos allmänheten i ett demokratiskt samhälle för att se till att den allmänna opinionen präglas av förnuft är viktiga argument till varför forskarvärlden skall hålla på med populärvetenskap. Men det finns även direkta och pekuniära avkastningar på populärvetenskapen. Se bara på David Dunlap Observatory.

På mitt universitet, liksom på många andra, finns idag personal som arbetar med vad som på modern universitetssvenska benämns fundraising.

Gott så. Men ibland undrar jag om inte deras verksamhet blir ganska tandlös om inte vi forskare är ute och möter allmänheten.

  1. J. D. Fernie, ”People and Places: Collected Reminiscenses of John Frederick Heard”, Journal of the Royal Astronomical Society of Canada 73 (April 1, 1979): 53–73. []
Det här inlägget postades i vetenskap och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.