Nobelpriset i fysik

Blir upptäckten av exoplaneter belönat med ett Nobelpris i fysik – antingen nu i eftermiddag eller senare? Frågan har rests och man har diskuterat om man i så fall skall premiera de som utvecklat en teknik men inte själva hittat exoplaneter eller om man skall premiera de som hittat de första bekräftade exoplaneterna, upptäckta av Aleksander Wolszczan och Dale Frail (som dock kretsar kring de degenererade stjärnor som kallas pulsarer), eller de forskare som först hittade exoplaneter kring en normal stjärna, vilket vanligtvis brukar pekas ut som upptäckten av planeten kring stjärnan 51 Pegasi.1 Eller kanske, om priset kommer först om ett antal år, forskarna bakom exoplanetfabriker som Keplerteleskopet?

Vi får väl se. En måhända knivig problematik givet begränsningen till tre namn.

Vad som är säkert är att upptäckten av exoplaneter är en viktig astronomisk upptäckt i paritet med andra Nobelpris som gått till astronomi, som upptäckten av pulsarer (1974) eller den kosmiska bakgrundsstrålningen (för upptäckten: 1978, för satellitbaserade detaljstudier: 2006).

Samtidigt är förstås astronomiämnet bara en liten del av fysiken. Karin Bojs spekulerar i kvantfysik eller led-lampor.

Update: det blev observationell astronomi i år, men inte exoplaneter utan avlägsna supernovor. SvD, DN.

  1. Michel Mayor and Didier Queloz, “A Jupiter-mass companion to a solar-type star,” Nature 378, no. 6555 (November 23, 1995): 355-359. []
Det här inlägget postades i astronomi. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *