Progressiv vetenskap, konservativ politik

Jag läste Massimo Mazzotti, “The Jesuit on the Roof: Observatory Sciences, Metaphysics, and Nation-Building” i Aubin, David, Charlotte Bigg, och Heinz Otto Sibum, The Heavens on Earth: Observatories and Astronomy in Nineteenth-Century Science and Culture. Durham [NC]: Duke University Press, 2010.

Observatoriet vid Collegio Romano var i mitten av 1800-talet en förhållandevis avancerad astrofysikalisk forskningsanläggning. Här bedrevs pionjärarbeten inom stellarspektroskopi, solforskning och geofysik. Inom astrofysiken var observatoriet och dess ledare Angelo Secchi något av en pionjär. Den höga kvaliteten på observatoriets verksamhet inom den framväxande astrofysiken, trots att man verkade under en påve vars kulturpolitik beskrivits som reaktionär, tolkar Mazzotti som allt annat än en slump. Istället, hävdar han, fanns det kopplingar: Pius IX regim (1846-1878) var motståndare till demokrati, yttrandefrihet, liberalism, samtidigt som den förespråkade en teknovetenskaplig modernisering. Regimen inrättade telegraflinjer, standardiserade tideräkningen och byggde järnvägar, och Mazzotti beskriver observatoriet som en nyckelspelare i dessa moderniseringsprojekt. Secchi var påvens rådgivare i naturvetenskapliga frågeställningar; vetenskapen och tekningen användes för att bryta kyrkostatens diplomatiska och kulturella isolering. Påven ville åter blåsa liv i Jesuiternas vetenskapliga tradition och man plockade bort Galileos verk från listan över förbjudna verk.

Vetenskapsteoretiskt höll Secchi på vad han kallade en “sund experimentalism”. Han såg i naturen ett slags enhetsfysik; fenomen av olika slag reducerades till rörelse hos materia och eter, vilka låg bakom ljus, elektricitet, magnetism och så vidare. Naturlagarna var dock inte givna av materien i sig, de var snarare kontingenta, och det faktum att världsmaskinen fungerade visade för Secchi att det fanns en ordnande tanke bakom allt ihop: “existing physical laws depended on the infinite freedom of the creator”, skriver Mazzotti.

Det rådde för Secchi och den politiska påvemakt som stödde hans vetenskapliga projekt ingen motsättning mellan tekniska och vetenskapliga framsteg och andliga, religiösa värden. Därvidlag liknade han en del andra europeiska vetenskapsmän vid 1800-talets mitt.

Det här inlägget postades i vetenskap. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *