Nationer och geodeter

Jag läste Martina Schiavon, “Geodesy and Mapmaking in France and Algeria: Between Army Officers and Observatory Scientists”, i Aubin, David, Charlotte. Bigg, och Heinz Otto Sibum. The Heavens on Earth: Observatories and Astronomy in Nineteenth-Century Science and Culture. Durham [NC]: Duke University Press, 2010.

Häromsistens, när jag intervjuade en geotekniker för ett av mina forskningsprojekt, artikulerades ett starkt ställningstagande: datorsimuleringar av geologiska fenomen är en sak, berggrundens verklighet något helt annat.

Sådana åsikter om fältvetenskaper kontra teoretisk manipulering stöter man på ibland. Den franske astronomen Hervé Faye artikulerade ståndpunkten mycket tydligt i början av 1860-talet. Enligt honom fanns det dessutom, skriver Schiavon, en nationell aspekt av frågan; han ville skilja mellan franska och tyska geodeter som han menader var alltför teoretiska: de brydde sig inte om “the terrain’s local physiognomy. In his view German error theory failed to take these specific characteristics into account.” Franska geodeter, däremot, kunde bygga sin vetenskap på en direkt upplevelse av fältet för att uppnå en sant vetenskaplig triangulering, “rather than cabinet observers relying on computations.”

Faye är typisk för ett bärande element i Schiavons uppsats, det som handlar om nationella stilar i en vetenskap. Författaren diskuterar ingående olika vetenskapliga stilar i europeisk geodesi under 1800-talet, med specifikt fokus på franska förhållanden men med tillräckligt mycket tyskt och brittiskt inkastat i blandningen för att skapa kontrast.

De nationella stilarna, manifesterade i vetenskapliga praktiker som reproducerades i högre utbildningsanstalter och nationella vetenskapliga prestigeprojekt, var inte enbart en fråga om tycke och smak. När det gäller geodesi fanns det en direkt koppling till liv och död: har man dåliga kunskaper om jordklotets form, skjuter artilleriet sämre än motståndarsidans artilleri om denna motståndare har bättre kunskaper. I varje fall tycks franska geodeter ha gjort den läxan 1870 (sid 212).

Om idén om nationella vetenskapliga stilar är ett bärande element i uppsatsen, är kopplingen mellan geodesi och territoriell kontroll ett annat. Franska geodeter var direkt involverade i fransmännens koloniala projekt i Algeriet. Schiavon diskuterar en geodetisk uppmätning av Algeriet av franska vetenskapsmän mot bakgrund av den franska invasionen av Algeriet; det fanns en direkt koppling mellan geodesi och kolonialism.

Den här uppsatsen är kort men tankeväckande på flera sätt. Den diskuterar en viktig del av 1800-talets astronomi som man kanske lätt glömmer om man istället följer linjen från Herschel till Hubble. Dessutom kopplar den astronomin till frågor om nationell kontroll, maktutövning och geopolitik.

Den är läsvärd, och erbjuder en intressant bakgrund för den som vill diskutera den samhälleliga betydelsen av en mängd numera bortglömd astronomi.

Det här inlägget postades i astronomi. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *