Forskarutbildning sker mestadels genom ett slags insocialisering, tror jag. Forskarutbildningen innehåller mycket ensamtid; man tillbringar en massa tid i labbet, i biblioteket, i fält; man går igenom arkivmaterial och lär sig navigera i bibliografiska databaser; man läser, antecknar och skriver; men det är även en social aktivitet: man hänger med forskare på institutionen och snappar upp tips och trix längs informella vägar (handledning sker inte enbart vid schemalagda tillfällen med din handledare) i samarbetet med handledaren och de andra forskarkollegorna.
Men utöver denna miljöaspekt tror jag det är en poäng att lägga in moment i en forskarutbildning där man på ett mer explicit vis diskuterar hantverksaspekter på forskning. Hur kan man prata om forskarhantverket, hur kan man göra kurser kring detta?
”Att kommunicera forskning” är just en sådan kurs. (Jag hoppas att det finns många parallella exempel runt om i det akademiska systemet.) Den ges på KTH av Nina Wormbs, som har byggt en kurs som bland annat behandlar hur skriver man ett abstract till en internationell konferens, vilka relevanta konferenser som finns inom området, konferenspresentationer, reflektioner kring att skriva och läsa akademisk text, populärvetenskap och annan kommunikation utanför akademin.
De diskuterar Howard S. Beckers Writing for Social Scientists: How to Start and Finish Your Thesis, Book, or Article; de besöker arkiv; de dissekerar papers; de diskuterar hur man läser, allt för att göra doktoranden till medborgare i det akademiska samhället:
Syftet med kursen är att träna den forskarstuderande i att kommunicera sin forskning inom och utom den akademiska världen samt att delta i det pågående akademiska samtalet.
Jag var där häromdan och pratade om akademiskt bloggande, och möttes av en grupp intresserade doktorander, inte bara från avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, där Nina är verksam när hon inte gör offentliga utredningar, utan även doktorander som höll på med trafikplanering, arkitekturhistoria, samhällsbyggnad med mera. De ställde mängder med initierade frågor och kom med kluriga kommentarer, vilket gjorde att jag lärde mig jättemycket.