Det händer en del inom humanistisk bibliometri. Igår gick redaktörerna för ett antal av de ledande idé- och vetenskapshistoriska tidskrifterna - Isis, British Journal for the History of Science, Social Studies of Science med flera - ut med en gemensam text där man positionerar sig gentemot ESF:s nuvarande (och preliminära, skall sägas) tidskriftsranking, som man menar saknar förankring i forskarsamfundet. Läs mer på min engelskspråkiga blogg.
Archive for July, 2008
Jag gör ett försök att leva med Zotero istället för Endnote 9. Här finns första rapporten.
Nature skriver i senaste numret om Lab Rats, en ny brittisk komediserie på TV “which revolves around a fictional lab at St Dunstan’s University and the comic incompetence of its staff (led by a drunken professor living off the reputation of his ageing Nobel prize)”.
Hade jag velat se. Det finns ju skönlitteratur som utspelar sig i vetenskapliga miljöer, borde finnas fler TV-serier.
En av de bättre är Riket (även om den inte enbart behandlar vetenskap); på ett intressant sätt tar den upp frågeställningar som brukar tas upp i vetenskap- och medicinhistoria.
Vår man i London, Gunnar Pettersson, bloggar på Pressylta Redux (15 juli) om kritik mot avlyssningsplaner i Storbritannien. Kritiken kommer från landets nätombudsman, Information Commissioner’s Office:
Any government run database holding the telephone and internet communications of the entire population would raise serious data protection concerns, the Information Commissioner, Richard Thomas, is warning today. Commenting on speculation that the government is considering the development of such a database Richard Thomas will say that it would be ‘a step too far for the British way of life’ […] there needs to be the fullest public debate about the justification for, and implications of, a specially-created database – potentially accessible to a wide range of law enforcement authorities – holding details of everyone’s telephone and internet communications. Do we really want the police, security services and other organs of the state to have access to more and more aspects of our private lives?
(saxat ur en pressrelease om nätombudsmannens senaste årsrapport).
Jag säger bara två saker:
1. Nätombudsmannen, “set up to promote access to official information and to protect personal information” verkar vara en vettig instans.
2. Pressylta Redux. Essential reading, som vanligt.
Malmö Stadsbibliotek räddar mig, för andra gången. Första gången var när jag satt och skrev färdigt min artikel om Anders Spole till Svenskt biografiskt lexikon; deadline flåsade mig i nacken, UB:s exemplar av en text från 1940-talet jag behövde direkt var utlånat. Det fanns emellertid ett exemplar i Malmö stadsbiblioteks Skånesamling som jag snabbt och smidigt kunde komma åt.
Idag hände det igen. En artikel i The New Yorker behövs pronto; Libris indikerar att det bara är Malmö stadsbibliotek som äger den aktuella årgången i den södra delen av den svenska biblioteksarkipelagen (och artikeln finns inte tillgänglig på nätet), vilket får mig att åka till Malmö efter helgen.
Som forskare i Lund är jag bortskämd med stadens goda biblioteksresurser: UB, alla biblioteken på universitetets olika institutioner och fakulteter, Stadsbiblioteket. Trots det har jag alltså emellanåt användning för Malmö stadsbibliotek.
Följaktligen blir jag lite orolig när jag läser följande:
Vad vill du ta bort av det som finns på biblioteket idag?
– Gammal facklitteratur. Vi är inget museum. Otroligt mycket kan hittas på nätet, säger hon
Det är Elsebeth Tank, Malmö stadsbiblioteks nya chef som intervjuas i Sydsvenskan, och här har vi en förnyare i farten: restaurang bör öppnas i biblioteket, “iscensatta omfattande temautställningar med många inblandade medier” och annat som jag personligen tycker låter riktigt spännande.
Men det där med att bibliotekschefen vill ta bort gammal facklitteratur får mig att se rött. Förfogar man över en budget på 100 miljoner kronor om året och stora lokaler bör det finnas möjlighet att systematiskt samla och tillhandahålla även den av bibliotekschefen så föraktade genren “gammal facklitteratur”.
För Malmö stadsbiblioteks samling av äldre litteratur spelar en viktig roll (inte bara som tillfällig räddningsplanka åt lundensiska akademiker som mig). Var ska de som är intresserade av historia hitta sina källor i Malmö? En stad behöver minnesfunktioner. Malmö Högskolas forskare, lärare och studenter; Malmös skolelever som skriver uppsatser; stadens övriga historieintresserade (vi lever i en tid då intresset för historia är stort): alla behöver de kunna lägga vantarna på gamla böcker. Då vill Malmö stadsbibliotek göra sig av med gammal facklitteratur.
Ska Malmöborna behöva åka till UB i Lund för att ta del av “gammal facklitteratur”?
Beställde en av Tomas Zackarias Westbergs serigrafier, mittenbilden:
Sedan tidigare har jag den vänstra av dessa:
Finns här.
Beställde Gavin Pretor-Pinney, The Cloudspotter’s Guide.
Förlängde prenumerationen på TLS.
Åtta svenska chefer inom bredbandssektorn skriver på DN Debatt:
Svenska företag verkar i en allt mer globaliserad värld och säljer en allt större andel av sina tjänster på den internationella marknaden. För att inte försämra den svenska konkurrenskraften är det därför viktigt att undvika svensk särlagstiftning. Tvärtom bör Sverige verka för en harmoniserad regulatorisk miljö inom den europeiska unionen.
FRA-lagen är dock ett talande exempel på hur svensk särlagstiftning medför direkt negativa effekter på svenskt näringsliv. Reaktionerna har heller inte låtit vänta på sig här hemma i Sverige men också från omvärlden.
Vad var det jag sa? (17 juni) - FRA-lagen kan komma att få ekonomiska konsekvenser.
Jane Jacobsfansen i Yimby kommer till Göteborg. De vill förtäta staden:
YimbyGBG är ett opolitiskt nätverk, öppet för alla stadsvänner.
Vi vill ha mer tät blandstad - inte gles bilstad.
Vi vill ha fler dynamiska, levande stadsmiljöer - inte isolerade bostadsområden.
Vi vill bygga tätt, varierat och integrerat - inte glest, likriktat och segregerat.
Göteborg är idag en snabbt växande storstad. Befolkningen blir större, arbetstillfällena fler. Unga människor söker sig hit för att leva här. Det är inget problem, utan en möjlighet. Göteborg är en gles stad, enorma centrala ytor väntar på att bebyggas. Förorter väntar på att förtätas och bindas ihop med staden. Det är bra. Genom att bygga mer och förtäta och integrera staden, kan vi minska bilismen, stärka kollektivtrafiken och skapa en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar stad.
Underbart. När kommer ni till Lund (och Malmö!!!)? Här finns det ett tungt arv från bilsamhället men också vettiga idéer; Pontus Kyander, till exempel, som i en välskriven artikel 2002 uppmärksammade arkitekten Martin Svansjös förslag att förtäta av Lund.
Sedan dess har Martin Svansjö av allt att döma flyttat till Weimar …
[via Mothugg].
The pervy synth duo genre of 1981-1983, Michael Caine, Soft Cell, rysslandsromantik, Finland station, Margaret Thatchers favoritpopskiva och så vidare: intervjun med Pet Shop Boys är bara en av de grejer jag hittat via Speechification, en mp3blogg som bevakar brittisk radio (och som jag hittade via Erik). Inte bara länkar till radioprogram utan även debatt om radio, som ett välskriven påhopp på BBC:s idiotiska arkiveringspolicy (lika illa som SR), gör det här till en mycket läs- och lyssningsvärd blogg.
Enligt SvD Näringsliv är norska företag skeptiska till FRA-lagen:
–Tänk om Kongsberg vill köpa upp Bofors, eller om det norska försvarsdepartementet mejlar till USA angående köp av Joint Strike Fighter jaktflygplan – vilket är en konkurrent till svenska Gripen. Vi är väldigt oroliga för att affärshemligheter skulle kunna läcka ut, säger Per Morten Hoff, generalsekreterare för IKT Norge.
Han exemplifierar vidare med e-post från Statoil Hydros oljeaffärer i Iran eller norska riksdagsledamöters e-post till Bryssel som känslig information som Sverige gärna skulle vilja läsa.
FRA-lagen handlar inte enbart om principer, om personlig integritet och demokrati. Den kan även få effekter för den så internationaliserade svenska industrin.
Update: åtta chefer för svenska företag i bredbandsbranschen på SvD Brännpunkt:
Svenska företag verkar i en allt mer globaliserad värld och säljer en allt större andel av sina tjänster på den internationella marknaden. För att inte försämra den svenska konkurrenskraften är det därför viktigt att undvika svensk särlagstiftning. Tvärtom bör Sverige verka för en harmoniserad regulatorisk miljö inom den europeiska unionen.
FRA-lagen är dock ett talande exempel på hur svensk särlagstiftning medför direkt negativa effekter på svenskt näringsliv. Reaktionerna har heller inte låtit vänta på sig – här hemma i Sverige men också från omvärlden.
Härommånaden trängde nyheten om upptäckten av en tidigare okänd folkstam igenom i det svenska mediebruset. Enligt DN:s artikel var det “en av världens sista oupptäckta stammar som nu flygfotograferats på sin boplats inne i den brasilianska regnskogen nära gränsen mellan Brasilien och Peru. På bilderna syns sex gräsklädda hyddor, uppodlad mark och rödmålade människor som höjer båge och pilar mot flygplanet.”
Kontrasten kunde väl inte vara tydligare: människor i hyddor höjer sina pilbågar mot ett förbipasserande flygplan; vi mot dom; teknik mot natur. Och nu håller “vi”-et, vi i flygplanet, det teknologiska samhället, på att förstöra förutsättningarna för dessa människor som lever i symbios med naturen; deras livsstil hotas av pågående oljeborrning och en eskalerande skogsavverkning i regionen.
Baggböleri på anabola.
En historia som gjord för massmedialt genomslag på global skala. Vilket även inträffade.
Sedan visade det sig att organisationerna bakom nyheten hade överdrivit i det vällovliga syftet att hjälpa folkgruppen att behålla sin livsstil. I varje fall om man ska tro The Observer.
Upptäckten hade regisserats för att få massmedialt genomslag.
Vad som intresserar mig här är inte primärt etiska frågeställningar kring de areella näringarna i Amazonas - det är liksom öppet mål i matchen urinvånare mot rovgiriga skogs- och oljebolag - utan vad historien säger om vår relation till “det okända”. Vi placeras alla i flygplanet som blickar ner på en tidigare okänd folkspillra - som alltså inte visade sig vara så okänd av de som bestämde sig för att lågsniffa med flygplan över hyddorna - som är på god väg att raderas ut av civilisationens bandtraktorer och oljeborrar.
Michael Robinson, en historiker som specialiserat sig på upptäcktsresornas idé- och vetenskapshistoria, bloggar om historien och jämför med fascinationen för okända och försvinnande folkslag, en av drivkrafterna bakom 1800- och 1900-talens upptäcktsfärder. Han anknyter till Sumathi Ramaswamy som i The Lost Land of Lemuria: Fabulous Geographies, Catastrophic Histories studerat betydelsen av det försvunna för samtida politiska och civilisatoriska processer, ett fenomen som alltså inte bara hör historien till: “the Funai hoax proves that cult of the lost tribe is still alive and well in the 21st century.”
Update: Åsa Larsson skriver också om det här. Notera även Svenskans något annorlunda vinkling - jämfört med DN - av storyn, eftersom man där faktiskt försökt fördjupa frågan:
Organisationen säger sig inte vilja kontakta gruppen och månar om deras rättigheter att leva ett skyddat liv från omvärlden. Men Ulf Johansson Dahre, universitetslektor i socialantropologi vid Lunds universitet ifrågasätter till viss del organisationens motiv.
– Man får ju hoppas att de månar om deras integritet men samtidigt kan man ju ifrågasätta varför de här bilderna ska spridas över världen i så fall, säger han till SvD.se och varnar för konsekvenserna av beslutet att låta omvärlden få en inblick i stammens slutna värld.
senaste kommentarer