Akademisk produktivitet är ett jätteområde. Alla akademiker har sina knep för att ta sig ur skrivtorkans ofruktsamma områden; har sina uppsättningar favoritverktyg (WriteRoom, Endnote, JSTOR) på datorn; har sina oaser av inspiration på bokhyllorna som man ständigt återvänder till.
Det skrivs böcker i ämnet – bland mina favoriter finns Howard S. Becker, Writing for Social Scientists: How to Start and Finish Your Thesis, Book, or Article – och det finns förstås minst en blogg i ämnet, fylld med tips om hur man blir mer effektiv.
Men ibland behövs det mer zen än common sense, mer essens än effektivitet, mer mystik än mekanik.
Alltså: Oblique Strategies.
Själv kör jag en dashboard widget som Guy Drieghe programmerat.
Relaterat: jag funderar på att läsa om A Year With Swollen Appendices. Det är en mycket bra bok.
”Men ibland behövs det mer zen än common sense, mer essens än effektivitet, mer mystik än mekanik.”
Så tror jag det är. Jag har stora problem som jag hade även då jag studerade; att jag läser in mig fullkomligt på ett ämne och sedan skriver på gehör. Detta gör mig lärd men är sjukt tidskrävande – jag memorerar helt enkelt och vägrar inse att man inte alltid kan det.
Nu skriver jag en längre artikel och i våra tider går det att samla på sig hur mycket material som helst. Istället för att läsa i bitar och sedan skriva i bitar så läser jag allt, håller det i huvudet och skriver sedan. Det känns omodernt. Skulle vara intressant att få veta hur andra framställer text.