Forskningsfinansiellt lotteri

Alla vet att det är som ett lotteri att söka forskningsanslag. Daniel Greenberg vet det också. Han vill till och med pröva att gå ett steg längre.

Det här inlägget postades i universitets- och forskningspolitik. Bokmärk permalänken.

4 svar på Forskningsfinansiellt lotteri

  1. Thomas skriver:

    Nej, det där med lotteriet är en myt! Som en av kommentatorerna till Greenbergs artikel påpekar, så kan valet mellan toppansökningarna kanske lika gärna göras genom lotteri. Men då glämmer man att det viktigaste urvalsarbetet ju handlar om att skilja ut de 10-30% bästa ansökningarna (vetet) från de 70-90% mediokra eller dåliga ansökningarna (agnarna) — och då duger lotteriprincipen inte. Alla som sysslat med den här slags värderingsarbete vet att det är rätt lätt att hitta och sortera bort de många dåliga ansökningarna, men att det är enormt svårt att prioritera mellan de få goda¨.

  2. Gustav skriver:

    Det är självklart så att man måste ta bort bottenskrapet innan man lottar, det skriver ju Greenberg också.

  3. Thomas skriver:

    Jamen, så kan man ju inte ersätta kommitteearbetet med lotteri! Man kan på sin höjd avsluta ett långsträckt kommittearbete med dra lott. Det jag tycker är fånigt i Greenberg’s kritik är att han inte förstår (eller önskar förklara) för sina läsare hur viktigt det preliminära sorteringsarbetet är. Och därmed understödjer han alla dom som tror att det hela kan skötas som Lotto.

  4. Gustav skriver:

    Halvt på allvar, halvt på skämt: lotteri efter det att bottenskrapet rensats ut kunde kanske bidra till att åtgärda de här problemen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.