Alla vet att det är som ett lotteri att söka forskningsanslag. Daniel Greenberg vet det också. Han vill till och med pröva att gå ett steg längre.
-
Jag är idé- och vetenskapshistoriker, verksam vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.
bloggar
- Alex Wellerstein
- Amatörastronomins historia
- Anna Blennow
- Anna Davour
- Annika Windahl Pontén
- Björn Billing
- Björn Hammarfelt
- Björn Lundberg
- Bruno Hamnell
- Charlotte Wiberg
- Christopher Kullenberg
- David Edgerton
- David Larsson Heidenblad
- David Nessle
- Den arga historikern
- Erik Stattin
- Fredrik Edin
- Gender and work
- Gunnar Pettersson
- Håkan Lindgren
- Ida Östenberg
- Johan Karlsson Schaffer
- Jonas Söderström
- JSTOR Daily
- Kenneth Nyberg
- Kontakt
- Lars Westerberg
- Malin Sandström
- Marginalia
- Mariah Larsson
- Marie Demker
- My Hellsing
- Neville Morley
- Nina Wormbs
- Per Högselius
- Petter Malmberg
- Skandinavisk Förening för Science Fiction
- Svenska Historiska Föreningen
- Thomas Kaiserfeld
- Thomas Lennartsson
- Tomas Cronholm
- Tools of Knowledge
Prenumerera
Arkiv
Kategorier
Senaste kommentarer
- Poul Erik om Problem med Microsoft OneDrive på Mac
- Johan Karlsson Schaffer om Terminstidsfrågan
- Paul Schlyter om En infrastruktur för att migrera föråldrad forskningsdata till läsbara format
- Pieter Kuiper om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
- Gustav om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
Nej, det där med lotteriet är en myt! Som en av kommentatorerna till Greenbergs artikel påpekar, så kan valet mellan toppansökningarna kanske lika gärna göras genom lotteri. Men då glämmer man att det viktigaste urvalsarbetet ju handlar om att skilja ut de 10-30% bästa ansökningarna (vetet) från de 70-90% mediokra eller dåliga ansökningarna (agnarna) — och då duger lotteriprincipen inte. Alla som sysslat med den här slags värderingsarbete vet att det är rätt lätt att hitta och sortera bort de många dåliga ansökningarna, men att det är enormt svårt att prioritera mellan de få goda¨.
Det är självklart så att man måste ta bort bottenskrapet innan man lottar, det skriver ju Greenberg också.
Jamen, så kan man ju inte ersätta kommitteearbetet med lotteri! Man kan på sin höjd avsluta ett långsträckt kommittearbete med dra lott. Det jag tycker är fånigt i Greenberg’s kritik är att han inte förstår (eller önskar förklara) för sina läsare hur viktigt det preliminära sorteringsarbetet är. Och därmed understödjer han alla dom som tror att det hela kan skötas som Lotto.
Halvt på allvar, halvt på skämt: lotteri efter det att bottenskrapet rensats ut kunde kanske bidra till att åtgärda de här problemen?