Det är en klyscha, men ändå: Berlin är en stad i ständig omvandling, med historiens olika stadier närvarande i stadsbilden; Peter Englund skrev bra om det här.
När vi besökte Berlin häromveckan pågick nedmonteringen av Palast der Republik för fullt. Runtomkring flödade turistströmmarna till Berlinerdomen och de olika museerna som vanligt; det var som om turisterna tittade bort från det mörka stålskelettet, vars inre här och där lystes upp av svetslågornas ljusflimmer. Det fanns en observationsplats som gav god utblick över palatsområdet; vi hade det nästan helt för oss själva, förutom en tysk mor och hennes dotter, turisterna verkade inte bry sig.
Alldeles intill pågick en arkeologisk utgrävning av resterna av det slott från tidigmodern tid som legat på platsen innan Palast der Republik byggdes i början av 1970-talet. Slottet, då förvisso skadat av det andra världskriget, revs 1950 av den nya kommunistregimen. En debatt de senaste åren har handlat om vad man ska göra med platsen, när DDR-tidens Palast der Republik väl rivits.
En utställning berättade om framtida bruk av platsen. Man planerar ett ”Humboldtforum”, bland annat med något slags vetenskapscentrum, där ”allmänheten kommer att bjudas in till och delta i kunskapsproduktion på universitetsnivå”.
Vilket ställe för en konsert med Einstürzende Neubauten! De har i och för sig spelat där tidigare, men det var för flera år sen, innan rivningen påbörjades. Nu hade det varit mycket coolare; Blixa och grabbarna kunde gått loss på massor av stålbalkar från det kommunistiska 1970-talet …
Den som vill följa utvecklingen har en webbkamera som visar Palast der Republik här; den uppdateras en gång per timme.