Edgar Allan Poe was incontestibly one of the most worthless persons of whom we have any record in the world of letters. Many authors may have been as idle; many as improvident; some as drunken and dissipated; and a few, perhaps, as treacherous and ungrateful; but he seems to have succeeded in attracting and combining, in his own person, all the floating vices which genius had hitherto shown itself capable of grasping in its widest and most eccentric orbit.
Jag kunde inte låta bli att citera inledningen till en recension av en utgåva av Poe i Edinburgh Review vol CVII (1858). Viktorianerna gillade verkligen inte Poe …
Jag har alltid undrat — varför denna instinktiva motvilja mot viktorianerna?
Ja, det kan man verkligen fråga sig. Idé- och vetenskapshistoriskt är det ju en väldigt spännande tid, för att inte tala om teknikhistoriskt.
Här gällde det snarare varför den anonyme recensenten i Edinburgh Review breder på med så kraftiga penseldrag mot Poe. Se där en uppgift för någon att reda ut.