Experter, experter, experter

Efter att ha ägnat viss tid åt Hans De Geers fina avhandling om rationaliseringsrörelsen i Sverige, har jag senaste tiden arbetat mycket med källmaterial. Ibland undrar man vad 1940- och 1950-talet var för märklig epok, egentligen.

Vid inköp av kött till exempel måste man själv ange vilken bit man vill ha, varpå expediten skär ut stycket, väger det och slår in det. “Får det vara litet mera?” är en ständigt återkommande fråga, som visar att portioneringen utföres med liten noggrannhet. Vid inköp av matvaror blir man ständigt förvånad över vilket slöseri med tid detta innebär. Inköpen företas nämligen ofta i mycket små kvantiteter, vilket kräver mycken tid. Smörgåspålägg skall skäras upp i skivor, sallader, majonnäs m.m. säljes ofta i lös vikt osv. Man gör den reflexionen att husmödrarnas tid borde kunna användas mer rationellt än för att stå och vänta i livsmedelsaffärer och att distributionen säkerligen skulle i hög grad underlättas om alla livsmedel såldes i förpackningar med bestämd vikt och till bestämt pris

Dr.-ing. Max Malm, “Hemfrysning eller frysning i fabrik”, Kylteknisk tidskrift nr 8 1946, 48-49, cit: 48.

Det här inlägget postades i Mat och forskning. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Experter, experter, experter

  1. Johan skriver:

    Menar du att 40-talets livsmedelshandel är märklig eller att Max Malms reflexion är det? Han fick ju onekligen rätt. När köpte du senast smörgåspålägg eller majonnäs i lös vikt?

  2. Gustav skriver:

    Visst fick han rätt! Det som ger mig den där känslan av att skåda in i en annan kultur – något slags antropologikick – när jag går igenom det här materialet, är ihärdigheten i den vittförgrenade process av strävanden efter planering och reglering (inte sällan med stat/näringsliv/forskning/teknologi i tätt, tätt samarbete) som syns på så många ställen i materialet.

    Sen finns det motrörelser vad gäller mat idag (och kanske även då?), inte minst i den urbana akademiska medelklass jag själv tillhör, där vi minsann köper smörgåspålägg i lösvikt i Saluhallen. Men överlag fick ingenjör Malm och alla hans kollegor rätt.

  3. Jenny Lee skriver:

    Hej Gustav!
    Kul inlägg! Har du tittat på den fantastiska tidskriften Svenska Förpackningar som gavs ut 1937-48? En guldgruva! Vi använder den i vårt förpackningsprojekt (visst pratade vi om det sist vi sågs för alldeles för länge sen typ på ACSIS 2005?). Tänkte fråga dig förresten, har du tittat på konservburksindustrin, eller har jag drömt det?
    Hälsningar
    Jenny Lee

  4. Karin skriver:

    Jag får någon sorts rysningar här – för mig, eller snarare arkitekten i mig, leder detta rakt in i miljonprogrammet och allt det där som var baksidan av det här tänkandet.
    Det enda jag kommer på nu är damen som disputerade på mått i badrum, “toalettforskningen”. “Forskning” på vansinnigheter – i förlängningen.

    Det är något smått prilligt med det som alltså ger mig krypningar.

  5. Ludvig skriver:

    Wow så postmodernt det låter med alla referenser och skaer som sprudlar. Tyvärr har jag inte ens koll på hälften ,men tycker det verkar jätteintressant…

  6. Johan skriver:

    Å andra sidan har jag en spaning som går på tvärsen här. Där jag bor är det billångt till närmsta Coop Forum, så man är hänvisad till Willys och Hemköp för att köpa livsmedel (särskilt om man saknar bil).

    Men, därutöver har det (åter)uppstått en mängd små detaljister: En fruktaffär med ett otroligt sortiment och låga priser, en fiskaffär som drivs av några öbor, en köttaffär som jag kanske borde kolla in nu sedan jag börjat frossa i kött igen, en té- och kaffeaffär… (och jag snackar inte exklusiva delis som kejtrar till den välbärgade urbana medelklassen, utan bara affärer som funnit en nisch i skuggan av matjättarna).

    Alla säljer förstås sina varor i mer eller mindre lös vikt. Och affärerna tycks gå bra, husmödrar och andra köar länge. Dr.-ing. Max Malm skulle förmodligen hitta en hel del att göra.

  7. Gustav skriver:

    Jenny: tack för tipset! Har inte kollat upp den tidskriften. Har däremot gått igenom femton årgångar av Kylteknisk tidskrift – inte direkt Nietzsche, men vad fan, vetenskaps- och teknikhistoria måste ju inte bara vara nöjesläsning …

    Håller på med djupfrysning för närvarande, har bara snuddat lite på konservburksindustrin i och med PLM:s konflikt med Georg Borgström och det som de uippfattade som djupfrysningslobbyn. Här finns hur mycket som helst att göra när det gäller livsmedelsteknikens historia!

    Vore kul att ses igen, ACSIS 2005 var kul men länge sen…

  8. Sven-Arne skriver:

    Jag råkade för ett antal år sedan läsa Max Malms dödsruna
    och bestämmde mig då för att för alltid lägga hans namn på
    minnet. Han tycks ha betytt mer för den moderna
    livsmedelsutvecklingen (0 samhällsutvecklingen) än de flesta.

    Han skall ha lett utvecklingen av infrysningstekniken på
    Findus som ju var ledande inom området.

    Dessutom skall han ha lett utvecklingen av recepten för
    Marabou mjölkchoklad och Oboy!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *