Henri Astier har en bra artikel om Jean-François Revel, ”Enemy of the enemies of freedom”, i TLS 16 mars. Man blir nyfiken.
Artikeln är en recension av Pierre Boncenne, Pour Jean-François Revel: Un esprit libre. Revels marginalisering i fransk debatt tolkas som beroende på hans antikommunism. Den tog sig bland annat uttryck i Revels kritik av den franske kommunistledaren Georges Marchais och kommunistpartiets finansiering från Moskva.
Inte minst är det intressant att notera Revels kritik av hur vänstern hanterade Solsjenitsyn och andra:
When Soviet dissidents told the world about the persecution they had endured, the reaction among many in the West was not so much to consider the crimes, but to question the motives of those who were swayed by them. Revel lampooned this attitude thus: ”The facts revealed by Solzhenitsyn should not lead the unbiased observer to form a negative opinion of Communism. On the contrary, it was the prior contamination of their souls by anti-Communism that made them susceptible to such rumours and induced them to spread them […]”
En hypotes är – förstås! – att något liknande även gällde den svenska receptionen av Solsjenitsyn. Men det har jag ingen aning om.
Varför har inte svensk debatt uppmärksammat Revel mer? Eller har jag missat något?