Stefan Geens har varit på SciFoo och vill göra något liknande i Sverige i höst. Kan bli hur kul som helst.
Archive for August, 2006
Jag har tidigare påpekat att budskapen på vissa skyltar kunde bli lite mindre mesiga. Ett ställe på Studiestraede verkar tycka likadant:
Det här var rätt snyggt; man tar bort allt innehåll från webbsidor och då återstår, ja, vad?
[via Information aesthetics.]
Connotea är en av den vetenskapliga publicistjätten Natures publikationer i den nu så hajpade web 2.0-sfären. Här kan forskare och andra dela med sig av länkar med anknytning till vetenskap; som ett slags akademisk del.icio.us.
Men den är spammad, vilket lite drar ner användbarheten. När jag går in på deras bioinformatikavdelning, till exempel, vill jag inte, som i dagsläget, mötas av länkar till biluthyrningsföretag eller till sajter som säljer lyxkryssningar.
Charles W. Bailey skriver om Linköping University Electronic Press på sin blogg .
En aktuell publikation på LiU E-press är Lychnos temanummer om mat under redaktion av Roger Qvarsell; så har min uppsats om Svenska Institutet för konserveringsforskning blivit en del av Linköpings Open Access-satsning. På något sätt tror jag att uppsatsen på det viset når nya läsare som kanske annars inte hade hittat fram till Lychnos i pappersform.
På Crooked timber diskuterades nyligen användningen av aggregatorer i den akademiska bloggosfären. Se även här och här.
Nature tar nu ännu ett steg i något slags utveckling av den vetenskapliga webben2.0. Alf Eaton började nyligen arbeta för företaget, “where I will be experimenting with social software and information management tools for scientists” och han har nu sedan en tid kört Aggademia. Än så länge ser det lite dött ut, men det kan bli något.
Jag levererade några soundbites i gårdagens Vetandets värld om Open access. Det var saker jag bloggat om tidigare: externa finansiärer som pådrivande för Open access och ökad tillgänglighet har jag skrivit om här (Gates Foundation) och här (Wellcome); det paradoxala i att man går ut med rekommendationer om Open Access samtidigt som man också uppmuntrar forskare att via diverse företagssamarbeten låsa in forskningsresultat och den broms detta kan lägga på utvecklingen här, här, här och här.
Citespace (som jag hittade via Eriks del.icio.us) är en bibliometriapplikation som förenar låga inlärningströsklar - till och med en sådan bibliometrisk oskuld som undertecknad kunde komma igång relativt snabbt - med avancerade finesser som det kommer ta lång tid att bemästra.
Jag ägnade en stund av eftermiddagen åt att ta en titt på forskningsfältet astrobiologi; man gör en sökning på Web of science med keywordet “astrobiology”, sparar ner filen och stoppar in den i Citespace och får så en uppfattning om centrala papper och tidskrifter.
Se även mer om Citespace på Information aesthetics.
Nackdelen med Ogle Earth är att framgången gjort att Stefan inte hunnit skriva så mycket på sin blogg. Men nu är han tillbaka med en intresseväckande post om att han är på väg till Science Foo Camp och att han förmodligen kommer blogga en del därifrån. Lovar gott.
Arpanet, Detroits retroelektroniker, är på väg att släppa sitt nya album Inertial frame. Under tiden man väntar kan man ju för femtioelfte gången lyssna på underbara Wireless internet. Nya singeln “Event horizon” är bra. Lovar gott.
20 miljoner webbsökningar från 650 000 användare på AOLs sökmotor under en tremånaders period i våras har slunkit ut på nätet. Enligt uppgift från AOL utgör filen en dryg procent av alla sökningar under tidsperioden.
Etiskt förkastligt, självklart, men den olycksaliga händelsen kan föra något gott med sig: datamängden visar, för de som inte tänkt på det, med all önskvärd tydlighet vilken informationskälla sökmotorföretagen sitter på i våra samlade sökningar. Google Zeitgeist är bara en liten försmak av vad man kan göra med informationen. Vilka företag (eller myndigheter?) köper eller kommer att köpa/stjäla/utverka genom husrannsakan information från sökmotorföretagen? Vad kan man göra med datamängderna?
Forska, till exempel. Tydligen var AOLs anledning att släppa materialet just akademiskt. Som sociologen Eszter Hargittai vid Northwestern University och Stanford skriver, kan frågan komma upp om en forskare skulle få lov av ett universitets etiska kommitté att forska på datamängden.
Alex Halavais funderar över liknande frågeställningar och man kan riktigt känna hans datakättja: “While I think that the distribution of their search data without the clear permission of its users, either to the public or to the government, is pretty clearly unethical, I don’t know that it makes this data poison fruit. Tainted, yes; poison, I don’t think so.”
Den här bloggposten har ett digert kommentarsflöde kring incidenten, här en till.
Update
AOLanställde Jason Calacanis: “We screwed up /…/ Frankly, I want us to NOT KEEP LOGS of our search data”
Ur AOLs uttalande: “This was a screw up, and we’re angry and upset about it. It was an innocent enough attempt to reach out to the academic community with new research tools”.
Update 2
Nicholas Carr: Just say “delete”
Ben Kingi en kommentar på Nicholas Carrs blogginlägg ovan:
Seems like a shame to erase all that data - It would be a fascinating record of 21st century society’s interests and obsessions.
Imagine if privacy zealots had insisted that all Britain’s parish registers were destroyed to protect people’s anonymity! Hundreds of years of vital historical records would be destroyed.
Answer: Anonymise it, and give it back to the people who really own it - the public - on a free and open basis.
Ibland vill man bara skriva. Inget bjäfs: ikoner, fönster med andra program eller dokument, formateringsmenyer, dockningslisten - bort med er! Ett ark papper, redo att ta emot vad som kommer från tangentbordet.
Writeroom är ett program som funkar så. Rekommenderas.
Open Access diskuteras ofta med närmast ideologiska förtecken. Men man skulle också kunna se på fenomenet ur ett praktikperspektiv; hur används det, faktiskt, i den vetenskapliga praktiken? Förmodligen finner man en hel radda praktiker, i olika discipliner används Open Access på olika sätt. Det var något jag tänkte på när jag läste en nyhetsartikel i senaste Nature.
Artikeln handlar om Grigory Perelman, en uppenbarligen het kandidat till en Fieldmedalj. Nyligen framkaste Perelman ett förslag till lösningen av ett klassiskt problem inom matematiken; en process av kontroll satte igång inom delar av den matematiska frontlinjeforskningen. Av de fem papers som artikeln refererar till är tre preprints på arxiv; ett av dem är Perelmans ursprungliga rapport om upptäckten, två är uppföljningar till Perelmans arbete, publicerade av andra matematiker.
Matematisk frontlinjeforskning tycks alltså obehindrat använda sig av Open Access.
Mer om Open Access på DPT här.
Häromkvällen var jag Kulturell. Så kulturell man kan bli en sommarkväll i Lund. Jag gick på litteraturbaren, som gästades av Klas Östergren. Inramningen var somrig och lundensisk: vi höll till på Kulturens bar, det var fullt med folk i publiken och den lundensiska råkkolonin härjade i luften som en ljudmässig kuliss.
Östergrens samtal med Niklas Törnlund kretsade kring processer: skrivprocessen och läsprocessen (ingenting handlade om Östergrens ramberättelse om svensk efterkrigshistoria, om “affärerna”). Det var Facit Privat hit och färgbandsleverantörer dit, skriva på kvällen eller på kontorstid.
Han pratade ganska mycket om hur böcker är plastiska; Gentlemen, som man i en tid läser som en romantisk skröna blir, i en senare del av livet, en sorgsen bok.
Bytte några ord med Klas Östergren efteråt och jag undrade om han någon gång skulle återkomma till att skriva om foto. Jag tycker ju att i sådana här sammanhang blir det ett himla fokus på Östergrens romaner. De är onekligen mycket bra, men jag kan ibland tycka att de kultursidesartiklar han för länge sen arbetade med (som komplement till romankonsten) var ganska intressanta.
Missförstå mig rätt: Gentlemen och Gangsters är riktigt bra böcker; Gentlemen var mycket viktig för mig under 1980- och 1990-talen, och den håller säkert för omläsning idag igen. Och läst om den har jag gjort. Mitt exemplar, inhandlat på Domus i Värnamo en sommardag 1984 är sönderläst. Men ibland finns det i en författarproduktions undervegetation - det där som sällan uppmärksammas i författarporträtt, intervuer eller kulturaftnar - små guldkorn att hämta.
Slangbella är en läsvärd samling av Östergrentexter, publicerad 1983. Texterna har tidigare publicerats på Expressens kultursida, DN, Månadsjournalen, ETC och Foto; rapporter från Paris, författarintervjuer, essäer om att vara ung under 1960- och 1970-talen, om svårigheten att översätta Nigel Williams, är några av tematikerna. Gillar man Östergren som romanförfattare, gillar man Östergrens kommentarer till verkligheten.
En del av de texterna handlade om foto. Galleriet Camera Obscura hade öppnat i slutet av 1970-talet, ETC gav ut Christer Strömholm och så vidare: det tycktes finnas ett ökande intresse för fotografiet de där åren kring 1980, så det var kanske inte så märkligt att även författaren Östergren skrev om foto. Och han gjorde det på ett intresseväckande sätt; ambitiöst och med blick för fotots särart och plats i kulturen.
Därför frågade jag om han kunde tänka sig att återkomma till att kommentera foto och fotohistoria. Och svaret var inte helt nekande, tvärtom verkade han tycka det var kul att skriva om foto. Så vem vet …
Tidigare har jag spekulerat i möjligheten att bedriva humanistisk forskning på spam: vad innehåller de, vad betyder de, hur förändras de? Diskursanalys, kvantitativ sociologi/nätverksanalys, bildanalys: det är bara att sätta igång.
Nu ser jag att Thomas redan påbörjat en analys av spam inom forskningsområdet modern medicinhistoria/STS.
Kay Glans lämnar Axess. “Efter att ha funderat under sommaren sa han upp sig och slutade omedelbart förra veckan” rapporterar Lina Kalmteg på SvD kultur idag.
Man undrar vad som händer med tidskriften.
senaste kommentarer