Om atomära potatiscentraler i Norrköping

Det börjar dra ihop sig till Kulturstudier i Sverige: nationell forskarkonferens i Norrköping. Massor av sessioner som låter spännande. Först tänkte jag liveblogga konferensen, men det är ju bara dumt: jag vill delta, inte observera! Däremot kommer säkert några spridda kommentarer här på DPT (visst låter det som en nyhetsbyrå i något ickedemokratiskt land?) efter konferensen.

Jag vet ungefär vilka sessioner jag ska gå på, men det är inte så vidare lätt att välja. Förslag mottages tacksamt i kommentarsfältet.

Själv är jag med på session 5:2 Vetenskapen möter maten & Maten i hemmet– en arena för makt, hälsa och kunskap med en uppsatsom Svenska institutet för konserveringsforskning, en del av mitt deltagande i det av VR finansierade projektet ”Kunskapssamhällets konfliktlinjer”.

Merle, som tillbringat en del tid på Campus Norrköping, berättade om vackra miljöer i form av textilindustribyggnader som transformerats till universitetslokaler. Ett förkroppsligande av den strukturomvandling som Sverige (kanske) genomgår.

Det här inlägget postades i Mat och politik. Bokmärk permalänken.

2 svar på Om atomära potatiscentraler i Norrköping

  1. Bodil Z skriver:

    Intressant verkar: Litteratur som kultur/kultur som litteratur (18:1,2)

    Möjligen är Resekulturer (1) något, jag vet inte…

    Ter sig lite obegripligt (för mig) men kan vara spännade: Omtvistade postmoderna rumsligheter (9:1,2)

  2. David Pettersson skriver:

    När jag var liten funderade jag på att grunda ett företag som hette DPT. Exakt hur det skulle uttydas skiftade med tiden (D-et stod dock ofta för David) men jag tyckte DPT lät häftigt.

    Och jo, Campus Norrköping är verkligen vackert.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.