En samling observationer av Gustav Holmberg. ISSN 1651-4335
I kommentarerna till ett inlägg borta hos Malte diskuteras behovet av bättre kulturbevakning i svensk dagspress, hur kul det vore med en svensk TLS, hur bra Axess är, vad det är för fel på DN Kultur. Samtidigt pågår en diskussion hos Jonas och i kommentarerna kring hans inlägg om hur bloggare ska värderas i relation till mainstreammedia. På något sätt hänger dessa bägge diskussioner ihop.
Några av dessa frågeställningar har jag diskuterat tidigare, till exempel här.
Per Gudmundson kommer blogga från Almedalsveckan. “Bloggen rivstartar på söndag”, som svt 24 uttrycker det. Och den här gången är det ett kosher svt-gigg, inget privat akta-så-du-inte-blir-av-med-jobbet-bloggande.
[via Dennis Josefsson.]
Update: nej, det verkar inte bli något av nu. Detaljer hos Media culpa.
Sex the city: TV 3 har klippt bort snusket ur Sex in the city rapporterar Anna Hellsten.
Update: Sex and the city ska det förstås vara.
Svenskan skriver om mötet mellan multinationella företag och tekniskt kunniga användare och småföretagare som inte alltid gör som storföretagen vill. I artikeln nämns Eric von Hippels senaste bok. Den kan man ladda ner här (pdf). För den som vill utforska användar-producent-relationen mer inom teknikområdet rekommenderas Nelly Oudshoorn och Trevor Pinch, How users matter: The co-construction of users and technology (MIT Press, 2003).
“What’ll we do with ourselves this afternoon?” cried Daisy, “and the day after that, and the next thirty years?”
“Don’t be morbid,” Jordan said. “Life starts all over again when it gets crisp in the fall.”
Precis. Ännu en som fattat det här med årstiderna.
Elias Westerberg bloggar på Mitt dåliga minnes fantasi och snickrar på Lunds studenters filmstudios (tack för att ni bidrog till att göra min studenttid så mycket behagligare!) hemsida.
En läsupplevelse “from a-ak to Zywiec”; just det, vi pratar om Encyclopaedia Britannica, 2002 års utgåva, 33 000 sidor, 44 miljoner ord. A.J. Jacobs, redaktör på Esquire, läste allt och skrev en bok om det hela, The Know-it-all (recenseras i TLS 27 maj 2005, s 25). Varför? Tja, varför inte?
Science and Technology Studies (STS) continues to face key questions about its value, impact and future directions. This is especially the case as its perspectives are increasingly taken up by areas such as business, policy and the law, and in academic disciplines such as business and management schools. What can STS offer these domains? What in turn can they offer to STS? Does this kind of engagement inevitably dull the radical cutting edge of STS or raise new possibilities and audiences for provocation?
Workshop på Saïd Business School, University of Oxford.
[Via Alex Soojung-Kim Pang som lägger fram ett papper.]
Riksdagens nya webbplats fungerar inte alls i Safari. Illa. Riktigt illa. Det är tydligen WM-data som levererat den usla produkten. De har uppenbarligen bara testat i IE … Men det finns andra browsers än IE.
Läs mer på 24timmarsbloggen.
[Via Erik.]
Jan Garnert har precis publicerat sin bok om telefonens genombrott i Sverige och Svenskan låter Lars Lönnroth, av alla forskare, recensera. Vilket val av recensent! Såhär fel blir det:
till Garnerts stora förtjänster hör att han inte nöjer sig
med att skildra telefonens rent tekniska utveckling utan i hög grad intresserar sig för dess mytologi och kulturhistoria: hur den fungerade i vardagen på 1800-talet, hur man tyckte och tänkte om det nya kommunikationsmedlet, hur telefonsamtalen förändrade vanliga människors livsbetingelser. Hans framställning är alltså inte bara teknikhistorisk utan också folklivsskildrande - ett viktigt bidrag till kartläggningen av modern mentalitetshistoria.
Professionell teknikhistoria är sedan länge, länge en forskningsgren som ser tekniken i sammanhang med kultur, politik, ekonomi, samhälle. Lönnroths förvåning över detta visar vilket märkligt val av recensent av en modern teknikhistorisk bok han är.
Här borde Svenskan se över sin medarbetarstab och peta in lite nya namn i Rolodexen på kulturredaktionen. Det finns en hel hoper teknik- och vetenskapshistoriker i landet som kan göra ett ofantligt mycket bättre jobb än Lönnroth.
Ni såg väl det fina reportaget om Åsk i Sydsvenskan häromdan?
Merparten av den här texten är närmare ett år gammal. Jag skrev den förra sommaren och sen blev den liggande som ett utkast i publiceringssystemet. Men när Sydsvenskan anlände i morse och innehöll ytterligare en “nyhetsartikel” på samma tema rotade jag fram den gamla texten och publicerar den nu. Jag sätter citationstecken, eftersom jag inte tycker att Sydsvenskans ekonomisida ger en allsidig belysning; det är en till nyhetsartikel maskerad partsinlaga. Förra sommaren var det Stig Larsén som ryckte ut till betodlarnas försvar, nu är det Cecilia Johansson. I bägge artiklarna figurerar Otto von Arnold, ordförande i Sveriges betodlares centralförening. Branschmegafon för en överbeskyddad jordbrukssektor, är det verkligen vad ni vill vara, Sydsvenskan? Man kunde ju frågat några medborgare eller politiker som inte är bönder om de tycker det är rimligt att så stor del av EU:s budget går till jordbrukssubventioner. Men det gjorde man inte. Istället lät man Sveriges betodlares centralförening bre ut sig.
I de här frågorna är Göran Persson mer framsynt än Sydsvenskan. Go, Göran, go!
Ett år gammal text följer nedan
Förstasidan på Sydsvenska Dagbladet i torsdags den 15 juli [2004] bjöd på en huvudrubrik som i stora bokstäver trumpetade ut att “[s]kånska betbönder tappar 400 miljoner - EU föreslår drastiska förändringar. Många jobb hotas”.
Bakgunden är ett förslag att göra något åt den bisarra jordbrukspolitiken i EU, närmare bestämt stödet till sockerproduktionen. Sockerproduktionen inom EU subventioneras med 16 miljarder skattekronor varje år. Branschen skyddas med såväl direkt stöd till producenterna som tullar mot producenter utanför EU och exportstöd för EU-producerat socker på världsmarknaden.
När nu EU:s kommission går ut med ett förslag om att vi inte kan ha det såhär och vi måste sänka stödet till sockerproducenterna, så reagerar Sydsvenskan med en förstasidesrubrik och en artikel i ekonomidelen som helt ställer sig på branschens sida. Det finner jag lite märkligt.
I och för sig befinner sig Sydsvenskan i jordbruksregionen Skåne. Det är också något slags nyhetstorka för tillfället: den andra stora nyheten på förstasidan var Gyllene Tiders turné. Men tidningens ställningstagande för att sockerproducenterna ska få fortsatt skattefinansierat stöd har jag lite svårt att förstå. Jag har liksom lite svårt att uppbåda något slags sympati för att vi ska ge skattepengar till den här delen av ekonomin, samtidigt som det finns så mycket annat man kunde lägga 16 miljarder skattekronor per år på inom EU. Forskning. Skolan. Skattesänkningar. Sjukvård. Kulturen.
I Sverige arbetar 1.8 % av alla yrkesarbetande personer inom jordbruket och dess binäringar (SCB, pdf). Av denna lilla grupp arbetar en ännu mindre del inom just sockerproduktionen; hur liten upplyser inte SCB:s dokument om, men den bör rimligen vara ganska liten. Det är därför ingen stor grupp människor som det rör sig om. Däremot är vi alla konsumenter och skattebetalare och därmed med och betalar det här. Varför skriver Sydsvenskan sin artikel ur ett så branschpositivt perspektiv? Det är en relativt liten bransch, om man ser till mängden anställda.
Sydsvenskans artikel hade kunnat handla om hur vi ska hantera våra gemensamma pengar. Den hade kunnat ta upp några av EU-kritikernas argument mot EU:s jordbruksstöd, till exempel det här med att man förstör för utomeuropeiska sockerproducenter genom att ha både tullmurar och exportsubventioner. Den hade kunat ta upp att förslaget bland annat innehåller en idé om att bönderna i de 49 fattigaste länderna ska få exportera socker tullfritt till EU. Nu agerade man istället megafon åt betodlarnas särintresse (som alltså ger sysselsättning åt en liten del av de 1.8 procent som arbetar inom jordbrukssektorn). Gillar jag inte.
Stefan fortsätter sin intressanta bevakning av fältet “Branding Sweden”. Går att relatera till historikern Mats Jönsson på Örebro universitet; på kulturstudiekonferensen i Norrköping presenterade han ett papper om ett projekt han håller på med för tillfället. Temat är bilden av Sverige i filmer/journalifilmer 1930-1950. Folkhemmets branding Sweden. Pratade bland annat om den för en internationell publik avsedda A day with the King från 1940, medialiseringen av Per Albin Hansson och så vidare.
Tillbaka i Lund efter tre mycket stimulerande konferensdagar på kulturstudiekonferensen i Norrköping. Intrycken är hur många som helst. Bara några få:
Francis, vars blogg jag förstås följer sedan länge, visade sig vara just en så genomsympatisk person som jag hade trott han skulle vara.
Den postindustriella miljön på Campus Norrköping var maffig, inte minst Värmekyrkan där festmiddan var en kväll.
Sessionen om mat var mycket intressant; här håller en begynnande svenskt food studies-community på att formeras. Bra initiativ av sessionsarrangörerna Jenny Johnsson (Tema Mat, Linköpings universitet) och Håkan Jönsson, etnologi i Lund.
Anna Johansson och Johanna Alkan Olsson hade en intressant presentation om sina upplevelser av att befinna sig i en boundary organization-liknande situation som STS-forskare samt datorsimuleringars kunskapsteoretiska status och retoriska bruk i mötet med bönder som har sin hydrologiska empiri.
Visitkort regerar! Kommer ni ihåg när Palm och andra PDA:s slog igenom för några år sen, så var bland annat en tanke att man skulle beama ett slags elektroniska visitkort till varandra. Misslyckades förstås. Visitkort har rätt format och de är på något sätt diskreta. Några dagars minglande och konferensande får mig att bli nyfiken på visitkortets historia. Finns säkert något skrivet. Nånstans. Allt finns skrivet.
Erik brukar notera Googlejournalistik (här är det senaste exemplet). På den konferens i kulturstudier jag befinner mig på för tillfället finns det Google-forskning. Alltså inte forskning om Google, utan “slår man på begreppet bluttanbläh på nätet/Google får man 200 000 träffar”. Hittills har frasen dykt upp i två plenarföreläsningar av sju möjliga.
Förresten: Scandic hotell har gratis wlan/wi-fi/airport. Hurra! Förvånansvärt få svenska hotell har det. Varför?
senaste kommentarer