Två observationer om humaniora de senaste dagarna:
Jag är pappaledig så jag vistas mycket på stan. W. är snart två år gammal och en flanör av stora mått, och jag har svepts med; det blir många timmar på stan.
Härom dan hamnade jag mitt i en demonstration. Studenter på psykologutbildningen gillar inte att man skär i resurserna, vilket innebär allt färre timmar med föreläsningar och annat.
“Bexell, Bexell, kom ut är du snäll” och liknande ramsor hördes, och efter ett tag kom så rektor Bexell ut ur universitetshuset. Han tog emot studenternas budskap och talade några ord till de inte alltför illasinnade studenterna. Gå till regeringen, gå till fakulteten, vi kan inte göra så mycket från den här nivån, var budskapet från rektorsämbetet.
Jag tycker att studenter på fler utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap borde göra något liknande för att skapa opinion. En vanlig heltidskurs på humaniora innebär på många universitet i runda tal 4-6 timmars undervisning.
I veckan, inte om dan.
Vreden bör inte enbart riktas mot rektorerna. Från regeringshåll verkar inte vara så mycket att vänta; i den aktuella forskningspropositionen, som kom häromveckan, nämndes knappast humsam alls, så någon forskning som utvecklar humaniora tycks det inte vara meningen att vi ska hålla på med.
Humanioras och samhällsvetenskapernas egna höjdare, professorer och ämnesföreträdare, kanske också bör få en del av kritiken. Vad har de - egentligen - gjort de senaste 20-30 åren för att sätta humaniora och samhällsvetenskap på kartan?
Hörde av en bekant som brukar ses på stans kaféer läsandes Le Monde (du vet vem du är …) om ett möte i någon ledningsgrupp inom universitetet, där en fråga uppkom om vad man skulle ha humaniora till. Några tycktes mena att humaniora mest var en nöjessak, humanister kunde syssla med musik och skönlitteratur och sånt. En inställning som bara är så tröttsam och som andas en uppgivenhet som kan bidra till att förklara humanioras marginalisering: humaniora har en kritisk potential som sträcker sig långt bortom hyllandet av det som är vackert.
Vi är många som vill forska. För att forska behöver man pengar. Har man redan en tjänst kanske man söker forskningsanslag för att få chansen att forska istället för att undervisa eller administrera. Har man ingen tjänst söker man pengar för att få chansen att forska och dessutom kunna betala hyra.
senaste kommentarer