Musikexporten

Bert Karlsson i Sydsvenskan: ”det där snacket om svensk musiksuccé utomlands är ju bara nonsens. Efter A-Teens tog det slut. The Hives har man skrivit upp men de har kanske sålt 100 000 skivor, det är ju ingenting.”

Han kanske har rätt? Kanske är den svenska musikexporten relativt modest, sett ur ett strikt ekonomiskt perspektiv (ett perspektiv där Bert Karlsson förmodligen är en källa till viss insikt). Mycket prat, lite kulor. Vore intressant att se statistik på arbetstillfällen, pengaflöden och annat.

Om han har rätt kan man fundera över varför det varit så mycket prat om den svenska musikexporten. Vill vi helt enkelt att det ska vara så? Varför vill vi det? Och finns samma vilja kopplat till andra branscher?

Som design. Är det inte rätt mycket prat där också?

Det här inlägget postades i Ekonomi. Bokmärk permalänken.

13 svar på Musikexporten

  1. N|. skriver:

    *asg* Well… det Bertie missar är att The Hives skrivit på ett av de bästa skivkontrakten all over… 100 000? Möjligen i Sverige… Hives används bland annat i Kylie Minogues underklädesreklam – Victoria Secrets… Bert är slut.

  2. Gustav skriver:

    Hoppas du har rätt och Bert fel …

  3. N|. skriver:

    Att de har skrivit på ett kontrakt värt tio mille?
    EXPRESSEN.SE/Nöjesnyheter: Anders Nunstedt: Räkna med mycket Hives- i hela världenHives on NME.COM – all the news, reviews, features, discography, ecards, links to top sites and more 39 nyheter på NME… The Print – samlade artiklar på Hives egen sajt: Spin, på Conan O’Brien, på Regis and Kelly, på Jay Leno… osv…

  4. Martin Persson skriver:

    Den svenska musikexporten omsatte 3,3 miljarder under 1999, jag har tyvärr igen aktuellare siffra, men som jämförelsetal så kan man ha att exporter öer en miljard räkas in bland de ”stora” exporterna.

  5. Gustav skriver:

    Som en jämförelse kan man titta på exporten i några andra varugrupper januari-oktober 2004 (10 månader):

    papper: 56 miljarder
    järn och stål: 42 miljarder
    läkemedel: 45 miljarder
    maskiner: 112 miljarder
    elektrovaror, telekom: 113 miljarder
    vägfordon: 106 miljarder
    tekovaror, skor: 14 miljarder (!)

    Källa: SCB http://www.scb.se/templates/tableOrChart____26625.asp

  6. Martin Persson skriver:

    tack, det var en intressant jämförelse,

  7. Magnus Andersson skriver:

    Kolla info på sida 1 och två i detta pdf-dokument.

    Den så kallade ”musikexporten” har ökat från cirka 3 till i dag 7 miljarder, men efter Denniz Pop tvivlar jag på att så mycket egentligen är vad artister drar in. 0,5 procent av BNP, men:

    ”Siffrorna ovan inkluderar varuexport, tjänsteexport samt royaltyintäkter från utlandet.
    Siffrorna inkluderar även varor och tjänster som är nära relaterade till musikindustrin
    som tex export av CD-pressar. I världen finns ett tiotal tillverkare av CD-pressar och i
    Sverige finns tre av dessa.”

    Några exotiska blondiner som flyger över till Japan och säljer några hundratusen ex på några framträdanden har vi såklart, och exportvärdet av royalty för musiken är var 2003 bara 563 miljoner kronor enligt detta dokument. Alltså inte över en miljard!

    Och vi ligger endast efter USA och Storbrittanien i en per Capitajämförelse, men rikt blir då inte Sverige av de trallande jäntorna och pönkarna. Sen kan man ju ifrågasätta SJÄLVA SYNEN att några begåvade med framgångar har en plikt att försörja svenskarna – en aning etatistisk, om man säger…

  8. Magnus Andersson skriver:

    Oops, I did i… Här är dokumentet
    ”Summan av musikindustrins export”!

    http://www.smff.se/notisen/Not0411.pdf


    Magnus

  9. Magnus Andersson skriver:

    Nu fannn jag en diskussion där en med hänvisning till Export Music Sweden och STIM menade att upphovsrättigheter motsvarar ”drygt 400 miljoner” och musikerna ”drar in cirka 20 miljoner”.

    Det Bert sa i ett nytt ljus, kanske?

    Pagrotsky-haussa dessa stackars artister på dessa 20 mille för att rädda vård skola och omsorg? Njaa… Det handlar förstås här bara om att skapa en självbild och få socialdemokratin att verka vara ”i tiden” och samtidigt värna den gamla tanken att industrin via skatter ska försörja svenskarna med livets nödtorft. Inget annat.


    Magnus

  10. Magnus Andersson skriver:

    Summa sumarum:

    Värdet av musikexporten är i dag cirka 0,56 miljarder i royalties (varav en liten bråkdel går till artisterna och cirka 20 gånger så mycket till kostnader skivbolagen har).
    Samtidigt är övrig export 742 miljarder enligt länken

    http://www.scb.se/templates/tableOrChart____26625.asp

    Musikexporten är således ungefär 1/1500 och alltså mindre än en promille av hela exporten.

    Så är det med det!

  11. Gustav skriver:

    Magnus: tack för siffrorna!

    CD-pressar: i Sverige har vi inte ens tillgång till Apple iTunes Music Store men vi säljer CD-pressar. Framtidsinriktat! På 1980-talet hade vi Tracksbanden …

    Och visst är det, som du skriver, en fråga om självbild och haussande av vissa industrier. Det finns ett slags retorik kring vissa industrier, en ideologiproduktion: IT, musik, design, kanske biotek. Mycket prat, mycket symbolik, inte så mycket reell ekonomisk aktivitet. Eller rättare sagt, reell ekonomisk aktivitet, är ibland sammanvävd av intensiv ideologiproduktion.

  12. N|. skriver:

    En av mina bröder i RT kallar sig själv ”sifferknullare” – han är ekonom. Det är ett rätt bra namn och diskussionen här visar att det finns en viss ignorans mot andra värden än de strikt ekonomiska. Vad gör svensk musik- och designexport för det svenska varumärket? Massor. Och det innebär en draghjälp för de andra exporterna, som rent siffermässigt genererar mer pengar men däremot inte bygger varumärket.

    När det gäller design är Sverige framstående. Det som är synd är att svenskarna inte förstått det. Internationellt finns en mängd svenska designers som, genom det synnerligen trångsynta sifferexekverandet i Sverige, fått lov att hitta sina marknader och utvecklingsmöjligheter någon annanstans.

  13. Gustav skriver:

    Visst bör man uppskatta andra saker än de rent kamerala; i livet i stort och inte minst inom ekonomiämnena. Kanske är det rentav så att mycket spännande forskning inom ekonomi skulle kunna komma fram som handlar om semiotik, retorik, floskler, ideologiproduktion, det ytliga, snarare än skattesatser, kronor, BNP och annan statistikknarkande?

    Mitt intresse i den här frågan rör egentligen just ideologiproduktionen. Jag misstänkte – och nog har misstanken förstärkts här – att den musikexport som ibland framhävs inte betyder så mycket i kronor och ören. Då blir det en intressant diskrepans mellan pratnivån och den faktiska nivån. Som idé- och vetenskapshistoriker finner jag sådana diskrepanser högintressanta. Vad är det egentligen som gör att man från politikers och andra ideologiproducenters håll vill framhäva vissa branscher? Varför hajpar man musikbranschen från vissa politikers håll?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.