Du har läst Richard Florida och hans idéer om den kreativa klassen och inser att han bara har så rätt. Du har köpt en dyr innerstadslägenhet. Du är en 30-nånting som riktigt myser i din teknikbejakande metrosexuella livsstil.
Men hur mäta detta? Hur mäter man livsstilens spatiala projektion? Kan man få ett index på lite finare skala än den Florida använder (att räkna bohemer på stads- eller delstatsnivå är trots allt lite väl aggregerat)?
Förslag: mät wifi-signaler. Låt oss kalla antalet signaler för Florida/metrosexual-index, FMI. Det bör vara ett medelvärde, eftersom nätverken inte alltid är igång.
Hemma hos mig brukar jag få upp en sisådär 3-5 signaler …
Mäklarsvenskan får ett nytt begrepp:
”En charmig tvåa med burspråk, furugolv och 57 generösa kvadratmeter. Harmoniskt men samtidigt kreativt läge (FMI: 2.8).”
Update: Digitala bönder mäter en FMI på 9 i Birkastan.
metrosexuella … spatial projektion, tja en inopererad kombinerad stegräknare och hormonregistrator skulle nog ge ett noggrannt svar här. Den får sen sända till lägenhetens uppsamlingsenhet som ackumulerar samplen och beräknar glidande medelvärden. Lätt match.
Det gamla fina ”All mod cons” kan bytas ut till en standardiserad streckkod med FMI och andra variabla värden inbyggda, som man kan läsa av med en speciell liten handscanner när man läser bostadsannonserna, och som sedan skickar informationen via det trådlösa nätverket till iBooken där streckkoden synkas med värdena som angivits i nätversionen av senaste Wallpaper eller nåt annat hippt livsstilsmagasin. Så vet man direkt, liksom.