Jag har en liten artikel om vetenskap och media i senaste numret av Axess. Den går även att läsa här.
-
Jag är idé- och vetenskapshistoriker, verksam vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.
bloggar
- Alex Wellerstein
- Amatörastronomins historia
- Anna Blennow
- Anna Davour
- Annika Windahl Pontén
- Björn Billing
- Björn Hammarfelt
- Björn Lundberg
- Bruno Hamnell
- Charlotte Wiberg
- Christopher Kullenberg
- David Edgerton
- David Larsson Heidenblad
- David Nessle
- Den arga historikern
- Erik Stattin
- Fredrik Edin
- Gender and work
- Gunnar Pettersson
- Håkan Lindgren
- Ida Östenberg
- Johan Karlsson Schaffer
- Jonas Söderström
- JSTOR Daily
- Kenneth Nyberg
- Kontakt
- Lars Westerberg
- Malin Sandström
- Marginalia
- Mariah Larsson
- Marie Demker
- My Hellsing
- Neville Morley
- Nina Wormbs
- Per Högselius
- Petter Malmberg
- Skandinavisk Förening för Science Fiction
- Svenska Historiska Föreningen
- Thomas Kaiserfeld
- Thomas Lennartsson
- Tomas Cronholm
- Tools of Knowledge
Prenumerera
Arkiv
Kategorier
Senaste kommentarer
- Poul Erik om Problem med Microsoft OneDrive på Mac
- Johan Karlsson Schaffer om Terminstidsfrågan
- Paul Schlyter om En infrastruktur för att migrera föråldrad forskningsdata till läsbara format
- Pieter Kuiper om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
- Gustav om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
Det finns ett projekt som liknar SETI fast för klimatprognoser. De har inte lika många ”medhjälpare” men det är rätt intressant det med.
http://www.climateprediction.net/index.php
Varför kommer jag alltid att tänka på
http://www.nyteknik.se/pub/ipsart.asp?art_id=31805
när jag hör ”vetenskap och media” 😉
Utmärkt skrivet om media och forskning. Dock finns det tillfällen där media kan göra forskningen en björntjänst.
Jag tänker då på exemplet ”kall fusion” som det blev en enorm hype runt mycket på grund av den media bevakning som var kring det här.
Man kanske skulle utbilda journalister i vetenskapligt tänkande också?
Det är ett tidens tecken att journalister sväljer forskares rön mer eller mindre okritiskt. En snabb undersökning skulle nog enkelt kunna påvisa att:
(1) antalet pressmeddelanden har ökat kraftigt de senaste åren. Det berör bl a på att finansieringsformerna har förändrats och dagens finansieringskällor är mer ”mediakåta” än de gamla forskningsråden. Idag uppmanas vi av prefekter och andra att skriva pressmeddelanden och cirkulera våra rön i media.
(2) pressens rapportering av forskningsresultat är i mångt och mycket ett ”cut & paste” från pressmeddelandena. Tyvärr. Men därför blir det så mycket viktigare att väga orden på guldvåg när man skriver dessa rader.
Vad betyder detta? Ja, givetvis kan forskningen trivialiseras och forskningens studieobjekt kan i värsta fall väljas på grundval av vad som är mediamässigt. Den monstruösa slutprodukten på en sådan utveckling är forskaren som har fler pressmeddelanden än tidskriftspublikationer på sin cv.
Pingback: BloggForum Stockholm 2004
c skriver:
> Varför kommer jag alltid att tänka på
> http://www.nyteknik.se/pub/ipsart.asp?art_id=31805
> när jag hör ”vetenskap och media” 😉
Min gissning är att du berörd på något vis. Du
studerar säkert, eller har studerat, matematik.
Du kanske har deltagit i en nätdebatt kring
Oxenhielm. Du kanske till och med känner
någon som känner någon som var direkt
involverad i historien?
Men jag vet ju egentligen inte, berätta! Här eller per min epost.
Men Bengt, det var ju forskare som kallade till de där presskonferenserna; om något, så gödde väl universitetet i Utah och Pons & Fleischman hajpen! Hur kan du då säga att media gjorde ”forskningen” en björntjänst?
Gustav: Jomenvisst var det forskare som använde media. Det är ju bra, men forskningen och den vetenskapliga metoden skulle ju förlora sitt värde om man satte det här i system.
Både vetenskapen och media skulle vinna på om de satte sig in i hur vetenskapen fungerar och hur de ska återge olika forskningsresultat. Vi kan ju som exempel ta de olika riskrapporter om mat som dyker upp titt som tätt.
Det vore bättre om journalister och forskare kunde finna en konsensus om hur man ska presentera forskningsmaterial. Media har en tendens att trumpeta ut nya forskningsrön helt utan selektion så länge det säljer så är det bra journalistik.
Forskning är väl inte betjänt av att urholka den vetenskapliga metoden.
Media, forskare och forskningsorgan, framför allt universitet men även företag, måste ta på sig det fulla ansvaret för att ge information till allmänheten. De måste kunna kommunicera och föra en dialog om specifika vetenskapliga frågor på ett professionellt och sakligt men också intressant sätt, och i detalj kunna förklara de vetenskapliga tillvägagångssätten med deras styrka och begränsningar.