Dagen till ära är hon klädd i kortkort och en t-shirt som det står “Beware I bite” på.
Vilken nivå på journalistiken! Jonas Leijonhufvud skriver på SvD om Cambridgeekonomen Noreena Hertz.
Archive for October, 2004
The Economist håller på … Kerry.
[via boingboing.]
Homo Floresiensis är namnet på den nya hominid som upptäckts i Indonesien (Nature 28 oktober).
Undrar hur lång tid det kommer ta innan man döper fyndet till något poppigare, modell Lucy? Det här kommer valsa runt i media och då kan man ju inte kalla fyndet för H. floresiensis hela tiden. CM trodde två veckor och det är nog rimligt.
President Bushs hemsida nekar för tillfället besökare från andra länder än USA och Kanada. Mer info på boingboing.
I likhet med Johan Norberg gillar jag inte avstängningen av Cecilia Uddén. Den opartiskhet som skall gälla för public service borde gälla för koncernens output som helhet, inte nödvändigtvis för den enskilde journalisten.
På sätt och vis vore det hederligare gentemot oss mediakonsumenter om man var öppnare, så här kunde det kanske låta: “här är Björn Elmbrant (s) med veckans sossegull”, “jag lämnar över ordet till Lars Adaktusson (fp) för lite liberal lattjolajbanlåda”.
Att förvänta sig att en SR-kommentator av Cecilia Uddéns typ skulle förhålla sig “neutralt” till frågan om Kerry eller Bush känns ganska märkligt.
Jag tycker Uddén borde använda de här veckornas karantän till att starta en riktigt vass åsiktsblogg där hon polemiserar mot konservatismen och Bush.
Update Steffanie har också - långt före mig - föreslagit samma sak. Steff regerar!
Nina Wormbs, Vem älskade Tele-X? Konflikter om satelliter i Norden 1974-1989 (Hedemora: Gidlunds, 2003): här är min recension.
Min misstanke om bloggingens överrepresentation i kreativa regioner tycks stämma.
Nu väntar vi bara på att någon på Kulturgeografi och ekonomisk geografi skriver om bloggeografi.
[via Erik.]
Aargh … Apple iTunes Music Store öppnar i Finland och en hel räcka andra europeiska länder, men inte i Sverige. Inte för att jag vet vad det beror på - STIM krånglar, vi har inte euron? - men trist är det.
Men tack vare kommunala musikskolan har vi ju en så fantastisk musikproduktion och exporterar så mycket själva så vi behöver inte utländsk musik …
John Peel är död.
[via Anne Galloway.]
Olof Hallonsten bloggar numera på Homeboy Yksel.
Bloggforum 2004 äger rum i Stockholm den 15 november. Bra initiativ av Erik Stattin och Stefan Geens.
Läste Billy Ehn & Orvar Löfgren, Hur blir man klok på universitetet? Här är min recension (pdf).
Friktion har gått över till bloggformat.
Karin Bojs skrev om Leif Pagrotsky igår och nämnde då, i förbifarten, något om medias undermåliga bevakning av utnämningen. Hon har helt rätt.
Pagrotsky blir kombinerad kultur- och utbildningsminister och i media är det i praktiken bara hans påverkan på kulturfrågorna som tas upp. Sida upp och sida ner så är det skönlitterära författare, teaterregissörer, filmare, dansare och så vidare som uttalar sig om den nye ministern. Inte en enda universitetsrektor, professor eller forskningsledare någonstans. (Jo, Sverker Sörlin lär ha förekommit i ett inslag på TV.)
Där tror jag tidningarna gjorde ett gigantiskt misstag. Det var dessutom förutbestämt. De agerade helt i linje med hur de brukar bete sig.
Det hela illustrerar nämligen ett allmänt problem med vetenskapsbevakningen i media. Till forskning och högre utbildning knyts stora förhoppningar om teknisk och ekonomisk utveckling. Det är en sektor som omsätter ganska mycket pengar, kommer på ena eller andra sättet påverka ekonomin och jobben i framtiden och som dessutom ger effekter på människosyn, etik och annat sånt. Men den har dålig plats i media.
De existerande vetenskapssidorna kanske man inte ska hoppas för mycket på, de har fullt upp med att beskriva de senaste vetenskapliga framgångarna; där finns sällan plats för analys, forskningspolitiska överväganden, texter om forskningens roll i samhället, recensioner, debatt-.
Det finns en del om vetenskap på kultursidorna. Ibland recenseras akademisk facklitteratur. Någon gång diskuteras samhället, forskningen med mera av akademiker. Men de är, totalt sett, viktade åt det estetiska hållet.
Deras starka betoning på skönlitteratur röjer, tror jag, ett föråldrat kulturbegrepp. Det fanns en tid då det var i skönlitteraturen som världen avslöjades. Strindberg and all that.
Jag skulle gärna läsa en kultursida med en något annan mix. En som inte var så stöpt i den litteraturvetenskapliga disciplinära formen. Man skulle därmed få en kultursida som hade en annan relevans än dagens - se hur kultursidorna istället försöker göra sig relevanta genom att lyfta in mer och mer nöjesmaterial - genom att de handlade om annat än skönlitteratur och fiktion; det skulle bli en arena för samhällets reflektion över sig självt. Med en kontinuerlig bevakning av högskole- och forskningssektorn skulle kultursidorna dessutom träda i en kritisk dialog med hur forskning och forskningspolitik beskrivs på vetenskaps- och (i viss mån) ekonomisidorna.
En kultursida som vore lite som en blandning av Axess, Dagens forskning och The Times Literary Supplement.
Men det kommer nog aldrig ske. Inte i svenska dagstidningar.
Det känns lite märkligt att varken x42.com eller bodin.org gått att nå på en tid. Visst, folk halkar av nätet, sajter torkar igen, man glömmer domännamnsavgifter. Men att just Magnus Bodins nätnärvaro skulle tyna bort hade jag knappast trott.
Under tiden som man väntar på något nytt från den extraordinäre nättrollkarlen och hålkamerafantasten Magnus får man väl bläddra i Robert Willims bok (och doktorsavhandling) framtid.nu, där Magnus var en av de huvudsakliga informanterna.
senaste kommentarer