Är det bara jag som tycker att Natures server ofta är seg?
Archive for August, 2004
Om jag hade tid: Search referral Zeitgeist som även finns som plugin till MT.
Astra kan ha dumpat flera ton gift (Södermanlands nyheter). Man blir kanske mer förvånad över att det tagit så lång tid för det här att komma ut, än över företagets beteende på 1960-talet.
[Länk via SvD.]
Francis Lee är doktorand på Tema T. Hans blogg Projectories är lovande!
Nästa steg för Tema T: professuren tillsätts?
Säkerhetsambitionerna/säkerhetsnojan (välj själv!) skruvas upp i USA: efter att några datordiskar försvunnit på Los Alamos inleddes, som bekant, en undersökning och senare stängning av delar av arbetet vid Los Alamos - nu avbryts all hemligstämplad forskningsverksamhet vid de 24 labb som ingår i den av Department of Energy drivna labbarkipelagen. När Natures artikel publicerades i förra veckan var fortfarande två datadiskar försvunna vid Los Alamos och 15 personer hade avskedats. Man befarar att dessa brister kan återfinnas vid fler labb och stoppar tillfälligtvis verksamheten.
Det är lätt att bli skärrad av det här. Men borde det inte vara värre med motsatsen: ett kärnvapentekniskt konglomerat där säkerhetsfrågor aldrig dryftades offentligt, inte förrän plutoniet redan bytt hand och smugglats ut ur landet? Den kompakta tystnaden från flera andra kärnvapenlabb i andra länder och i andra epoker inger inte enbart förtroende.
Är det ett krackelerande amerikanskt system vi bevittnar eller ett som blir säkrare till följd av ökad öppenhet och granskning? Det får framtiden utvisa.
(Tidigare skriverier om Los Alamos här på DPT.]
“Real research [noterar Bharat Tandon i TLS 23 juli 2004, s 31], whatever else it is, is not - at least not primarily - sexy, unless one finds mildew, burnt umber and the smell of wool sources of sexual arousal.”
Observationen förekommer i en recension av Suzanne Keen, Romances of the archive in contemporary British fiction (Toronto University Press). Nämner A.S. Byatt, Possession; Conan Doyle; influensflödet från Rosens namn; Margaret Drabble, The gates of ivory mm. Boken verkar diskutera en genre som utspelar sig i forskningsmiljöer och enligt Tandon handlar den bland annat om historiografiska och kunskapsteoretiska frågeställningar.
Idag återvänder jag efter sommarsemestern till FPI, UB, Café Bönan och de andra ställen jag brukar mecka med Powerbook, en eller annan bok, penna och papper, arkivalier, intervjuer, databaser, manuskript.
Riktig forskning är, trots allt, en ganska trevlig verksamhet.
Men: hade jag inte haft en ytterst stimulerande tillvaro på universitetet och om jag fortsatt med bok- och bibliotekshistoria (läste tio fantastiskt roliga poäng för Per S. Ridderstad i början av 90-talet) kunde jag ju svarat på Christies platsannons i samma nummer av TLS. De utannonser en tjänst som “Specialist - Books and Manuscripts /…/ researching and cataloguing antiquarian books, valuing antiquarian books, maintaining and nurturing client relationships”.
Jag vet åtminstone en som skulle passa utmärkt (hej Kristina!), dock överkvalificerad.
Dan Gillmor, We the media: Grassroots journalism by the people, for the people finns nu i fulltextformat på nätet.
[Länk via Boing Boing.]
40 % av budgeten för Det Största Partiet kommer från spel och dobbel och Stefan Geens vill göra verksamheten mer transparent:
Abolish the monopoly; privatize lotteries, much like Sweden has already “privatized” the Church of Sweden. If you want to support the Social Democrats, by all means buy Social Democrat lottery tickets, as long as they are clearly labelled as such. Feel like supporting another party when you inevitably lose? Buy into their lottery offerings instead. Or buy Greenpeace lottery tickets. or Médecins Sans Frontières tickets. In any case, the internet is coming to the rescue, soon felling this particular Social Democratic money tree: There is nothing stopping Swedes from betting online with foreign companies.
När vi ändå är igång tycker jag man kan privatisera kungahuset. Varför stödja denna del av nöjesindustrin med skattekronor? Den klarar sig säkert helt på egen hand.
För en del av nöjesindustrin är vad den är. Någon ekonom eller etnolog borde (eller det kanske redan är gjort?) skriva om de europeiska kungahusen som en del av upplevelseekonomin, något jag upplevde själv i somras när jag besökte Sofiero. Massor av turister betalade glatt inträde för att beskåda gamle kungens rododendronbuskar och gå omkring inne i ett slott där riktiga kungligheter vistats. (Sofieros slottspark var för övrigt en trevlig picknickmiljö med snygg utsikt över Sundet; i diset från de danska kolkraftverken skådades Kronborgs slott, flera århundraden äldre än Sofiero och med mytiska invånare av en helt osvensk dignitet.)
På Sofiero visades även en utställning med habila akvareller av Prins Charles med tillhörande små miljöer: installationer med vad som skulle vara prinsens egen vandringsstav, tweedkavaj och fältkikare som han hängt upp på väggen när han kommit hem från en promenad över hedarna; där fanns hans läsfåtölj, hans marmeladburkar, hans tekoppar. Det andades autenticitet, här hade vi miljöer och konstnärliga produkter som vidrörts av kunglig hand, transsubstantierats, blivit bemärkta:
ett exemplariskt fall av social alkemi, en transsubstantionsoperation som utan att ändra något i produktens fysiska natur radikalt modifierar dess sociala kvalitet.
Den transsubstantiationsprocess Bourdieu talade om (citatet ur uppsatsen “Modeskaparen och hans märke: Bidrag till en teori om magin”, Kultursociologiska texter (Stockholm/Stehag, 1994), 122) behöver inte utföras av någon med Prins Charles (förvisso inte överdrivet stora, men ändå) konstnärliga förmåga. Nej, det räcker med den kungliga karisman; med detta märke påfört kommer köparna ändå. (Prinsens akvareller fanns även i litografisk form i upplagor om 100 styck á 28 000 kr - för mer plebejiska rojalister fanns prinsens marmelad i slottsbutiken: “I samband med konstutställning kommer även varor från Prins Charles egendom Highgrove utanför Gloustershire att finnas till försäljning. Prins Charles har ett eget varumärke; Duchy Originals, som tillverkas enligt ekologiska principer på Highgrove. Han har ett genuint och mycket stort intresse för trädgård och miljö vilket manifesterats i arbetet med uppbyggandet av Highgrove, med både landskapformgivning och odling. Här finns marmelader, bisquits, chutney och honung för att bara nämna några goda exempel” noteras det.)
Bourdieus analys av modehusens ekonomi kunde lika gärna gälla de europeiska kungahusen. Och kanske är det på väg att hända. Kungahuset har ju som bekant en produkt på marknaden i samarbete med Oriflame som “bygger på örter och dofter från den öländska floran och ingår i ett sortiment som bär en logotyp med en stiliserad detalj av Kungaparets namnteckningar” meddelar Kungliga Hovstaterna i pressmeddelande. De borde utveckla det här.
Vidare på ämnet politik och socialdemokrati, kan jag inte låta bli att peka på Stig-Björn Ljunggren och hans blogg, där det senaste inlägget är en läsvärd analys av Göran Persson, som slutar “kanske är han vår förste riktige President…..”
senaste kommentarer