“Uppsagd fr.o.m. 2002″
Så står det i LUB:s katalogpost för Nature.
Visst, var och varannan institution har Nature i fikarummet eller institutionsbiblioteket. Många forskare har tidskriften som egen prenumeration. Och - inte minst - den är tillgänglig elektroniskt.
Men är dessa skäl tillräckliga för att universitetsbiblioteket skall säga upp sin pappersprenumeration?

Ja, själv håller jag en kurs i mobil användbarhet här i Växjö, och det trodde man ju att det skulle finnas mycket litteratur om på forskningsbiblioteken, efter allt klagande på hur svåra telefonerna är att använda, men när jag kollade den bok jag tänkte ha som kursbok (Weiss Handheld Usability) visade det sig att den fanns på NOLL svenska forskningsbibliotek…
Visst kan det tyckas i alla fall psykologiskt märkligt att man säger upp pappersprenumerationen på Nature, men samtidigt är det ju en kostnadsfråga. Om man har tillgång till backfiles på tidskriften, så kan jag förstå att man välljer att avsluta pappersprenumerationen. Det blir ju oftast dubbelt så dyrt att ha båda.
Vi har besparingstider på jobbet. Bland annat ska många av våra rapporter inte tryckas utan bara läggas som pdf:er på hemsidan. Men alla skriver ut dom. Alla vill ha det i papper också. Det enda vi vinner är att vi slipper trycka (vilket ju i och för sig kostar) men vi förlorar också kontrollen över hur det ser ut i slutändan. När det handlar om större artiklar och inte korta nyheter kan inte webben överträffa det trycka mediet.
Här är det åtminstone två tendenser som är intressanta. Den ena är decentraliseringen av universitetsbiblioteken, den andra papper vs. elektroniska upplagor.
Först och främst är jag positivt inställd till elektroniska tidskrifter - sällan eller aldrig lägger jag Social studies of science i kopiatorn, utan printar istället ut pdf:er från tidskriftens arkiv eller från den helt enkelt underbara JSTOR. Men det kan finnas problem.
Ett är psykologiskt, visst. Det är behagligt att bläddra istället för att klicka. Läser gör jag alltid på papper. Men innan man läser vill man browsa, eller hur?
Även om man har tillgång till tidskriften i fulltext elektroniskt så kan jag inte låta bli att fundera över bevarandeaspekten. Framtida vetenskapshistoriker i Lund som vill bläddra i Nature - den naturvetenskapliga världens kanske mest centrala tidskrift - kommer alltså antingen få förlita sig på institutionsbibliotek med varierande livslängd och/eller öppettider, eller klicka runt på Natures elektroniska arkiv.
Om man nu har pappersversionen i Lund, varför finns den inte på huvudbiblioteket? När det gäller bibliotek är jag centralist, jag vill helst ha ett jättebibliotek med all litteratur istället för 511 institutionsbibliotek. Men det rådande tänkesättet vid Lunds universitetsbibliotek är i det avseendet rent centerpartistiskt.
Och faktum är att en del material inte finns med i den elektroniska varianten av Nature. Där finns inte annonserna, bara papren. Säg att en idé- och vetenskapshistoriker om 50 år vill studera till exempel människosynen i Natures annonsvärld. Hur gör man då? (För övrigt ett ämne som jag tycker är mycket intressant och öppnar för spännande och ibland lite skrämmande inblickar i forskarvärldens människosyn. Men det är en helt annan historia.)
Sen kan ju de elektroniska arkiven drabbas av en global härdsmälta, men så långt vill jag inte ens tänka …
I Uppsala sade Carolina upp Nature och Science nån gång på slutet av 90-talet. Tidskriftsläsesalen, en tänkbar mötesplats mellan de två kulturerna, “avlusades” dessa tidskrifter. Att man inte behöver hålla sig med Recent Advances in Specialised Fields In Particular Areas of Certain Sciences på ett i huvudsak humanistiskt/samhällsvetenskapligt huvudbibliotek är ju en sak, men det är helknasigt, tycker jag, att inte ha Science och Nature åtminstone. Det är m.a.o. inte bara en fråga om framtida forskningsmöjligheter eller känslan att hålla i papper. Det är fråga om ett ideologiskt feltänk helt enkelt.
Kalle - feltänk i allra högsta grad. Skrev inte du och Anders C. ett inlägg i Universen med en kritik av det där? Fick ni nån reaktion?