Weinberg utvecklar inte vad han menar är överförenklat hos Kuhn och Popper, men själv tycker jag att bilden är ganska förenklad hos Kuhn för att den saknar teknikdimensionerna som spelar en så viktig roll i vetenskapen. Kuhn behandlar naturvetenskap som vore den filosofi. I vissa lägen av en disciplins historia är utvecklingen teoridriven, i andra är den teknikdriven, i ytterligare andra lägen är den empiridriven. Dessutom finns det inte så mycket till forskningspolitisk anknytning hos Kuhn.

Steve Fuller menar i sin Kuhnkritik att det faktum att Kuhn skriver bort teknikaspekterna (och forskningspolitiken) har en politisk bakgrund; han säger ungefär att Kuhn var intresserad av en forskningspolitisk whitewashing, han ville få naturvetenskaperna att framstå som renare än vad de faktiskt var. (Structure publicerades 1962 …) Om han har rätt vet jag inte, men det är en intressant kritik (som förmodligen ligger långt bort från Weinbergs).