Språk istället för teknik/design är det viktiga på nätet hävdar Nick Usborne i A List Apart.
Ofta stöter man på webbar som företag, myndigheter och andra organisationer satt upp där det är just skribenter som saknas; man har däremot lagt ner mycket pengar på sajtens teknikaliteter. Man verkar tro att det räcker med att köpa en webb av en byrå.
Bloggar på företag skulle kunna vara en lösning, har flera argumenterat för tidigare. En blogg blir ett annat och mer personligt tilltal till läsarna än de typiska reklambyråproducerade, antiseptiska webbarna. Men blogging kan ju också kollidera med en organisations officiella linje och förorsaka problem för någon som bloggar inifrån en organisation [via Erik.]
De problemen var väl i högsta grad självförvållade. Mannen publicerade bilder och information från sin arbetsplats i en high security area. Det finns mycket goda skäl, i vart fall i USA, att inte tillåta detta. Som jag påpekade redan hos Erik håller mitt medlidande sig inom klara gränser. Han skrev själv: ”The picture itself might have been permissible, but because I also mentioned that I worked at the MSCopy print shop, and which building it was in, it pushed me over the line”. Mitt medlidande håller sig inom klara gränser. Det finns nog helt andra skäl till att det här fallet har valsat runt på nätet.
”Köpa en webb av en byrå”?
Det finns ju för tusan bara en enda webb – den världsomspännande – och den får man hoppas att den inte går att köpa.
Det är en mystisk svensk sjuka att vilja förkorta en adjektiv/substantiv-konstruktion till bara adjektivet (”anabola”, t.ex.) men det är oerhört onödigt och bara kommunikationsförbistrande (tänk dig svensken som frågar någon ”Are you happy with your companys web?”).
Tycker man att webbplats eller -sida är för långt kan man ju ta till sajt. Men bara webb…näe.