Internpostkuvert fascinerar mig. (Jo, det är sant.) De är bruna och har flera fält. I det högra fältet skriver folk namnet på den person och den institution som kuvertet ska till, i det vänstra fältet skriver man in hämtstället (ett slags postnummer som på Lunds universitet verkar vara numrerade 1-70).
Kuverten återanvänds tills de går sönder eller tills det att man fyllt i alla adressfält (både fram- och baksida). Därmed kan det hos ett enda kuvert finnas information som sträcker sig över ganska lång tid och många platser i organisationen: först skickades kuvertet från N.N. på institutionen för … till X.X. på avdelningen för …, därifrån skickades det till Y.Y. på Centrum för … och så vidare. Varje kuvert visar alltså ett spår i det pappersburna informationsflödet på en stor, heterogen organisation. Den här bilden visar en visualisering av sådana spår från ett (relativt litet) antal internpostkuvert. Ett ställe tycks vara en obligatorisk passagepunkt för kuverten, några hämtställen har relativt många träffar, de flesta har aldrig besökts av det dussintal kuvert som den här enkla sammanställningen illustrerar. Anställda vid Lunds universitet som läser det här kan ju försöka gissa vilka ställen som är vilka …
William Germano, “The Scholarly Lecture: How to Stand and Deliver” (The Chronicle of Higher Education).
Published on November 27, 2003
in Kultur.
Alas, if by chance one hoped that computers, and especially word processors, would contribute to saving trees, then that was wishful thinking. Instead, computers encourage the production of printed material. The computer creates new modes of production and diffusion of printed documents. In order to re- read a text, and to correct it properly, if it is not simply a short letter, one needs to print it, then to re-read it, then to correct it at the computer and to reprint it again. I do not think that one would be able to write a text of hundreds of pages and to correct it properly without reprinting it many times.
Umberto Eco om minne, papper och andra väsentligheter.
Published on November 27, 2003
in Blogging.
En av mina absoluta favoritbloggare - Jorun med Life de Luxe - är en av kandidaterna i en omröstning på Passagen. Här kan man rösta. Jag röstade förstås på Jorun. Gör det du också!
Published on November 27, 2003
in Blogging.
Vi avbryter bloggandet för ett tekniskt meddelande:
kör du MT och ogillar (jag vet, jag är en diplomatisk person) spam: läs detta och agera.
Published on November 26, 2003
in Blogging.
Min kollega och vän Anders Carlsson - vetenskapshistoriker i Uppsala, men för tillfället stationerad i Sydafrika - bloggar numera med Blogger på blogg.andersc.net.
Published on November 21, 2003
in Kultur.
Strange? Fantastic? Unbelievable? Remember, this is the world of 1960!
Norman Bel Geddes bygger modeller, 1939 (5 MB quicktime).
Published on November 21, 2003
in Kultur.
Får en amerikansk forskare transportera pestbakterien Yersinia pestis mellan länder utan att berätta för tullen? Thomas Butler lär ha gjort det i april 2002. Denne mikrobiolog vid Texas Tech University uppges ha tagit med sig bakterieprov från Tanzania. Hans rättegång påbörjades den 3 november, anklagelsepunkterna kan leda till miljontals dollar i böter och livstids 469 års fängelse.
Den amerikanska forskarvärlden tycks ha slutit upp bakom Butler. Man menar att anklagelsen är kontraproduktiv: döms Butler kan det försvåra forskning som kan leda till skydd mot bioterrorism. Man menar att reglerna för att importera så giftiga substanser är så restriktiva att man måste tänja på reglerna för att över huvud taget kunna forska på skydd mot bioterrorism, dödliga sjukdomar mm.
I en ledare analyserade Nature frågan häromveckan. Där argumenterade man för att allmänhetens uppfattning måste vägas in:
But researchers risk a damaging public backlash if the main message that emerges is that his peers think he was justified in carrying samples of the plague bacterium onto a commercial flight. Appearing to deny the importance of rules designed to protect the public from deadly pathogens however unwieldy those rules may be in practice will not engender trust. It will not foster a culture of responsibility. And it would show disregard for the public’s faith that scientific research will be conducted as safely and as competently as possible.
Science har satt upp en webblogg som följer utvecklingen i fallet. (Vad jag kan se är den fritt tillgänglig, till skillnad från Natureledaren, som kräver egen prenumeration eller att man ansluter från ett universitetsnät med prenumeration.)
Behövs alltså Chris Barnard? Kanske inte nu men om 20 år när Sydafrikas avpolitiserade medelklass ökat i storlek och vikt och kraven på god hjärtvård blivit legio. Alltså när en ny framtid kräver en ny historia.
Anders Carlsson skriver om uppkomsten av en hjälte.
Published on November 20, 2003
in Kultur.
Glöm metrosexuals:
“technosexual
(TEK.noh.sek.shoo.ul) n. A dandyish narcissist in love with not only himself, but also his urban lifestyle & gadgets; a straight man who is in touch with his feminine side but has fondness for electronics such as cell phones, pda’s, computers, software, and the web.
technosexuality n.”
[Via Relevant History.]
Thomas Söderqvist, Science as autobiography: The troubled life of Niels Jerne (Yale university press, 2003)
Howard S. Becker, Tricks of the trade: How to think about your research while you’re doing it (University of Chicago press, 1998)
Adam M. Hedgecoe, “Terminology and the construction of scientific disciplines: The case of pharmacogenomics”, Science, Technology, & Human Values vol 28 (2003), 513-537.
Rymdforum.nu: webben som kommunikationsmedel för forskning (vilket har forskningspolitisk potential).
Häromdan anlände mitt beställda exemplar av forskare-som-klagar-över-att-det-finns-politiska-dimensioner-i-vetenskapen-boken, Michael Gough, Politicizing science: The alchemy of policymaking. Natures recension häromveckan var positiv och okritisk. Nu kommer ett mothugg i form av ett inlägg i nya Nature. Det är geologen Jonathan M. Gilligan som har svårt att tycka synd om forskarna som påstår att de blivit illa tilltufsade av de politiska dimensionerna på forskning. Istället för åtskillnad förespråkar Gilligan ett närmande mellan politik och vetenskap:
The frustrations of making public policy in a democracy have been with us since ancient Athens and will not disappear soon. In my view, a warmer embrace of both politics and the precautionary principle would do a world of good for scientists who presume to instruct the public and its representatives.
Det händer saker på den akademiska litteraturens område. Nya “öppna/gratis/fria/open source” titlar diskuteras, vissa kommer till stånd, som Public Library of Science. Universiteteten retar upp sig på höga prenumerationskostnader för de vetenskapliga tidskrifter som traditionellt sett varit själva hjärtat i forskningen. Ett fåtal förlag dominerar marknaden och de tar ibland ut mycket höga priser.
Cornell University är på väg att säga upp sina prenumerationer från förlaget Elsevier på grund av ökande kostnader. UC och Harvard tycks eventuellt följa efter, enligt Nature.
Det finns ju inget som säger att peer review måste organiseras av kommersiella förlag. Varför inte återgå till att skicka pappren till de där tidskrifterna av mellanstatuskaraktär som publiceras/publicerades av lärda samfund? KVA Handlingar, anyone? Proceedings of the Royal Society?
senaste kommentarer