Igår kl 10.35 föddes vårt tredje barn, en pojke på 4.4 kg som kissade och öppnade ögonen nästan direkt. Allt gick jättebra och ganska fort. Tove var fantastisk!
Archive for July, 2003
SvD har korta intervjuer med/artiklar om Eric Schlosser och Marion Nestle.
Radio Shark är som en TiVo för radio och Mac.
Pocketboken är en av världshistoriens bästa uppfinningar. Jag glider omkring i tillvaron som semestrande tvåbarnsfar - simskola på förmiddagen, mata djur på 4H-gården, glass på Café Finn, lekplatsen och/eller bad i Lomma (dit vi cyklar, buss är för mesar) på eftermiddagarna - och ibland finns det faktiskt en minut eller två över till läsning.
Mina kortbyxor har sådana där benfickor (inspirerat av militärkläder; det enda som var riktigt bra på m/59 en gång i tiden var ju de där fickorna på benen) och där brukar det ligga en bok för fickor, en pocketbok. Just nu: Lars Gustafsson & Jan Myrdal, Den onödiga samtiden (1974; ny uppl., 2002). Baksidesblurben pratar om “en av Sveriges mest utskällda böcker genom tiderna” vilket är, om man bara läser boken, helt obegripligt. Det är en stundtals långrandig brevbok med långa transportsträckor där Myrdal går vilse i marxistiska citatmoras, stundtals glimmar det till.
En sympatisk sak är att marxisten och maokramaren Myrdal och liberalen Gustafsson har hittat en personlig samtalston, trots de skiljande åsikterna. En annan sympatisk sak är att man inte väjer för det intellektuella.
Anta att kritiken verkligen var sådär hätsk för 30 år sen (och att det inte är en överdrift av förlaget och författarna, som vill framstå som mer kärringar mot strömmen än vad de verkligen var). Varför blev man då så uppretade? Det skulle jag gärna vilja veta. Var det för Myrdals karaktärisering av Sverige som en kapitalistisk mönsterstat med imperialistiska ambitioner, där monopolkapital och stat bäddat en korporativistisk säng? Var det för Gustafssons kritik av det själsdöda arbetslivet eller kanske Myrdals koppling mellan boströmianismen och 1970-talets svenska statsapparat? Var det för att bägge skribenterna ställde sig utanför i ett slags exil, som Bergman, under det kollektivistiska 70-talet? Var det för att de orkade skriva om idéhistoriska klassiker, filosofer, kunskapsteori, vardagsliv och svensk dagspolitik i en och samma text? Svaren får man nog inte utan att sitta och veva dagspress på UB några timmar. Det har jag dock inte tid med för tillfället: mikrofilmsmaskinen går inte ner i mina benfickor och kan inte följa med till sandlådan.
The Chicago Manual of Style har jag länge tänkt investera i. Nu kommer den i en ny utgåva, vilket återigen aktualiserar frågan. Och hur ska jag göra med OED - onlineprenumeration och/eller Shorter OED?
Hade jag inte haft en massa annat viktigt för mig hade jag försökt ge mig av till Arvikafestivalen. Ladytron och Chicks on Speed …
Men nu får man hålla till godo med Fredrik Strage och hans utmärkta festivalrapporter. Bäst i DN! (Inte för att konkurrensen är speciellt hård, men ändå.) Han skriver bra och har koll på synthscenen, vilket skiljer ut honom från nästan alla andra svenska musikjournalister. Sen gillar jag att han kan skriva intresseväckande om olika genrer (kul Iron Maiden-recension nyligen).
The Pokia Phone via den läsvärda designbloggaren Kristoffer Åberg på Empires of the mind.
Den här kartan är klickbar. Bollman regerar!
“Så ja till EMU” - way to go, Johan!
Fler framtidslänkar:
Home of the future of the past - en samling länkar till sidor (av varierande kvalitet) kring hur man föreställt sig framtidens boende, stadsplanering mm.
Åsa Jenslin rörpostar. Lite avundsjuk på henne; det hade varit ganska coolt att jobba på ett ställe med ett utvecklat rörpostsystem. Det är liksom inte riktigt samma sak att skicka papper i universitetets bruna internpostkuvert.
Nånstans har jag sett en referens till en historik över bla rörposten, men jag vet i dagsläget inte var (jag är på semester, så jag orkar inte söka upp referensen …).
Open Government Information Awareness är ju ett spännande initiativ. [Länk via nickus.]
En klassiker i genren som använder databasdrivna webbar för att stärka de amerikanska medborgarnas livskvalitet är scorecard. Här är det frågan om att kartlägga företagens miljöpåverkan, driva opinion i miljöfrågor osv.
Hade sådana webbar över huvud taget varit möjliga i Sverige? Man kan tänka sig att politikerna och företagen som hade behandlats direkt hade anmält det hela via PUL.
Men det ska tydligen vara möjligt att få yttrandefrihet även för webbar: “Från årsskiftet kan alla webbplatser grundlagsskyddas på samma sätt som massmedier” skriver Datainspektionen på sin hemsida. Det hela ska gå till så att man ansöker om ett utgivningsbevis och så har man ett skydd av samma dignitet som traditionella medier.
Men sajter som de ovan nämnda kan knappast få utgivningsbevis eftersom sådana ges med ett förbehåll: “Databasen får inte vara interaktiv på det sätt att användarna kan ändra innehållet som blir direkt tillgängligt för andra användare”.
Här tycker jag det finns en direkt synlig och tydlig svaghet i regelverket. Försöket att förändra de märkliga konsekvenserna av PUL är lovvärda, men om de inte möjliggör dynamiska webbar där medborgarna kan lägga in information själva stryper man en demokratisk potential som finns i det nya mediet.
Finns det någon som kan det här? Har någon debatterat detta någonstans? Pawlo? Ilshammar? Länktips mottages gärna!
senaste kommentarer