Det perfekta tomrummet

Max Planck-instituten, som finns inom ett flertal discipliner, tillhör Tysklands mest prestigefyllda. (Inom mitt eget område är Max Planck-institutet för vetenskapshistoria i Berlin det finaste Tyskland har att uppvisa. Här finns Lorraine Daston och Hans-Jörg Rheinberger, här satt Peter Galison när han var gästforskare i Europa osv.) Nu har det brutit ut en liten strid kring hur Max Planck-institutet för växtförädling i Köln presenterar sig på webben. På institutets webbsidor har, rapporterar Nature 3 april, en forskare, Wolf Ekkehard Lönnig, tidigare haft en text där han anslutit sig till något slags fysikoteologiskt tänkande, idén om att universum visar prov på intelligent design. Texten har legat ute i fem år och under den tiden genererat 35 000 hits. Ajabaja sa genast flera ledande personer inom organisationen och såg till att texten togs bort. “Ulrich Kutschera, an evolutionary biologist at the University of Kassel, has campaigned against the presence of the material on an official Max Planck website, branding it ‘pseudoscience’. ‘It is fine as a personal opinion expressed on a personal website, but not on the official site of a scientific organization of international status’” säger han till Nature. Å andra sidan finns det forskare som beklagar det inträffade, som till exempel Svante Pääbo.

Det finns en spänning inbyggd i vetenskapen när det gäller framställningen i media. Vissa forskare tycker det är OK att man framställer vetenskapen som splittrad - att det finns olika teorier, att det finns vetenskapliga kontroverser, att allt inte är konsensus, att det finns etiska dimensioner i naturvetenskapen osv. Andra menar att forskningen ska framträda utåt som en monokultur. Och mycken populärvetenskap är, tyvärr, av det här senare slaget - mycket av medias vetenskapsbevakning är okritisk, det är som om vetenskapsjournalisterna ibland är dåliga på att öppna upp vetenskapens svarta låda. Det finns förstås undantag.