Om man - bara för ett ögonblick - bortser från de moraliska dimensionerna av Irakkriget (som om det vore möjligt!) och ser på det ur en informationssynvinkel reses flera frågetecken. Antag att de styrande i kretsen kring George W. Bush verkligen trodde att det skulle bli ett folkligt uppror, inte minst i södra Irak (som 1991-1992) mot Saddam Husseins regim så fort man rullade över gränsen. Man skulle hälsas som befriare. Antag att USA trodde att den irakiska regimen snabbt skulle krackelera under trycket av deserteringar, upproriska irakier och ‘koalitionens’ smarta bomber och luftherravälde - trots att vi här har att göra med en absolut regim som under decennier kunnat infiltrera samhällskroppen. (Därför trodde man att man inte behövde så många trupper på marken och att man kanske skulle slippa gå in i Bagdad (som om schackpartiet skulle sluta någonstans kring det 20:e draget).)
En slutsats borde bli att USA hade väldigt dålig koll på den folkliga opinionen i Irak. Man trodde uppenbarligen att folket skulle sluta upp bakom USA - trots att upproret förra gången sveks av Bush den äldre. Man är uppenbarligen skicklig på att bygga GPS-styrda missiler, flyga in B52-or från baser i England och köra Abramsstridsvagnar snabbt genom öknen. Kunskapen om allmänheten i Irak verkar det vara sämre ställt med. Och är inte det lite märkligt?
Nu ser det ut att bli ett slutspel i eller omkring Bagdad, med humanitära dimensioner som kan bli avgrundslika. I varje fall är det vad Wilhelm Agrell hävdar i en artikel på Sydsvenskans kultursida idag. Det kan dock, skriver han, öppna för andra politiska lösningar: “Under ett utdraget krig kring Bagdad kommer sådana initiativ att växa sig allt starkare från omvärldens sida.”
0 Responses to “Hökarnas kunskap om Iraks befolkning”