“Det finns anledning för oss tekniker och forskare att noga tänka igenom vilken roll vår yrkeskår spelar i att sätta upp nya krigsmaskinerier och hur vi skall kunna ta vårt ansvar för detta - även i ett långtidsperspektiv.”
Stefan Björnson, ordförande i organisationen “Forskare och ingenjörer mot kärnvapen”, argumenterar för ett etiskt medvetande bland de som arbetar med vapenutveckling i en artikel i Ny teknik.
Det är ju ett vällovligt ändamål. Tyvärr tror jag att han kämpar i motvind. Det har knappast varit svårt att rekrytera forskare till olika slags vapenutveckling. På varje kärnvapenkritisk Linus Pauling har det gått mängder med okritiska forskare. Samtidigt som samhällets bild av forskaren ofta varit präglad av Det Ensamma Geniet beläget i ett politiskt vakuum - en Einstein, en Darwin, en Newton på väg att besvara tillvarons gåtor - har tusen och en ansiktslösa och anonyma forskare arbetat i vapenlaboratorier i världens alla expansiva regimer (och även i alliansfria stater i civilisationens norra utkanter …).
Ett aktuellt exempel är Total information awareness, det föreslagna projektet för att kartlägga det amerikanska samhället. I bloggosfären förekom mycken kritik mot detta, men vad jag kunde se riktade man enbart in sig på den politiska nivån. Ett etiskt ifrågasättande av de programmerare och företag som rent konkret skulle bygga ett sådant här system diskuterades inte, vad jag kunde se (i min i och för sig sporadiska läsning av amerikanska bloggar). Och det är kanske inte så konstigt; det är på den politiska nivån ett sådant här initiativ kan kritiseras och skjutas i sank, medan det förmodligen kommer gå att hitta programmerare som är villiga att implementera det.
0 Responses to “Forskningen och kriget”