Archive for January, 2003

Var är djupet?

“We want to counter the anti-intellectual thread that runs across higher education, even [at] the best schools,” säger Freeman Hrabowski, rektor vid university of Maryland i en artikel på Christian science monitor. Det är tydligen illa ställt:

“Critical thinking, self-examination, and the questioning of assumptions are all widely genuflected to as part of any good college education. But that’s not what’s happening on many college campuses, he and others argue.

American higher education has long had a dynamic tension between intellectualism - represented by the humanities and elite colleges - and more ‘practical’ education offered up by land-grant universities, observers say.

But while the US university system is widely hailed for its quality, some fear the pendulum may be swinging toward an overall anti- intellectual approach.

‘You can party a lot, ski a lot, and still do well and not be that intellectual,’ says Michael Newton, a junior majoring in government at Dartmouth College. ‘At Dartmouth, it’s not that cool to be intellectual. It’s much cooler to be outdoorsy. At Yale, my friends say it’s cooler to be urban trendy.’”

Ack, ja. Det här är inget nytt problem:

“Why doth solid and serious learning decline, and few or none follow it now in the university”

klagade Anthony Wood. Den gången var det Oxfordstudenterna som kritiserades och året var 1677. (Citatet från Atkinson, “Willliam Derham, FRS (1657-1735)”, Annals of science vol 8 (1952), 368-392, 371.)

[Länk till csmonitor via Arts & Letters daily.]

Publika wi-fi-nät och Northstream

Angående en rapport från konsultbolaget Northstream hävdas bland annat följande:

“Publikt WLAN kräver engagemang, kunskap om var det finns täckning och tillgång till rätt utrustning hos användarna. Man måste hitta en lämplig plats att sitta på, ställa in nätverksinställningarna och slutligen (oftast) betala för tillgång till nätverket. Denna process är ofta alltför omständlig och komplicerad för att attrahera majoriteten av potentiella användare. Det betyder att publikt WLAN främst kan nå framgång på de ställen där affärsresenärer uppehåller sig en längre tid, t.ex. på hotell, konferenscenter och kommunikationscentra (flygplatser etc.).” (Min kursivering.)

Hmmh, jag är inte så säker på att detta är rätt väg att gå. Varför krångla med att ta betalt? Jag tror mer på att kaféer, hotell, gallerior, sammanslutningar av grannar, bostadsrättsföreningar, församlingshem, ungdomsgårdar mm mm sätter upp wi-fi-antenner och kör igång, än att man ska implementera något slags Telia Home Run.

En anledning till att vi tänker olika är att Northstream verkar analysera fallet framför allt ur MNO-perspektiv medan jag tänker på det mer ur Single point WISP-perspektiv. (Ursäkta, kära läsare, men jag är influerade av Northstreamrapportens acronymitis.)

Northstreams rapport går att ladda ner via den här sidan.

Simulering av pensionssystemet

I en artikel i Sydsvenskan (27 januari) anslogs en alarmistisk ton: rubriken var “Sveriges pensionssystem kan vara bankrutt år 2040″. Artikeln innehöll egentligen inte så mycket mer än det nu så vanliga svartmålandet av den ekonomiska framtiden. Det mesta hade man hört förut. Men det här:

“-Vi kör simuleringar med en massa scenarier med livslängder och mängder med summor. I de flesta fall visar de att pensionssystemet håller, säger Tomas Nicolin, som är chef för Tredje AP-fonden, en av fem fonder som ska vara en buffert i det svenska pensionssystemet.”

Det intressanta här är inte den positiva grundtonen, som kontrasterar mot de dystopiska utsagorna från Jeremy Siegel i artikeln, utan användandet av simuleringar. Att det är svårt att förutsäga de framtida pensionerna är kanske inte så konstigt; vad jag kan förstå är det en komplicerad väv av framtida börskurser, demografi, ekonomins utveckling mm mm som spelar in. Då tar man till simuleringar som gör det möjligt att ‘experimentera’ med pensionssystemet för att se vad som händer vid olika demografiska och andra utvecklingar. Man kan jämföra med ett arbetssätt inom fysiken. Monte Carlo-metoden och liknande metoder för att göra simuleringar har utvecklats under efterkrigstiden för att tackla just sådana här komplicerade fenomen som knappast går att lösa entydigt och analytiskt - galaxdynamik, meteorologi mm.

Nu tycker jag att det vore kul att se lite närmare på dessa simuleringar. Halvt på skämt, halvt på allvar: borde de inte släppa det här som open source software - det skulle väl vara det naturliga med tanke på den beramade offentlighetsprincipen och öppna attityden vi har i svensk förvaltning? Det skulle gynna den pensionspolitiska debatten om man hemma vid köksbordet kunde köra simuleringar och se vad som händer med pensionssystemet givet olika politiska och samhälleliga utvecklingar; det skulle hjälpa medborgarna att fatta informerade beslut när man väljer politiker. På samma sätt som man kan testa olika stadsplaneringpolitiska idéer när man spelar Sim City borde man i Sim Pensionscheme kunna testa pensionspolitiska idéer.

Memex

Har börjat läsa Johan Svedjedal, Den sista boken (Stockholm, 2001). Än så länge har det första kapitlet inneburit en ganska konventionell bokhistorisk genomgång som raskt drar fram läsaren till Vannevar Bush och hans idé om Memex, publicerad 1945; “en framtidsbild som liknar alla konsultvisioners moder”.(Här finns för övrigt Bushs artikel, tack vare föredömlig retrodigitalisering av The Atlantic.)

Tillbringade en timme på JSTOR med att ta fram sekundärlitteratur till en av de uppsatser jag arbetar på för tillfället. JSTOR är min favoritbas just nu; deras affärsidé är retrodigitalisering, vilket innebär att de har sviter bakåt i tiden av Social studies of science, Isis, Transactions of the Royal Society (japp, tillbaka till 1660-talet), Journal of the history of ideas och en faslig mängd annan litteratur som jag behöver. Det tog mig en timme att hitta så mycket sekundärlitteratur att den i utskriven form fyllde nästan två gaffelpärmar.

Och fulltextsökningar på 1700-talstext, bara en sådan sak, det är rätt tufft. (Men man börjar undra om här inte döljer sig ett slags sweatshops i tredje världen - hur har de annars fått in texten? Typografin i Transactions of the Royal Society från 1600- och 1700-talen är knappast OCR-vänlig …)

Det är klart att JSTOR saknar mycket av det som är funky i Bushs vision - det är inte möjligt att bränna in egna länkar i de gamla texterna, man kan inte binda samman texterna till nya metaverk. Men bara sådana saker som snabbsökning i enorma mängder av fulltexter och sekundsnabb leverans av dessa texter till datorn i pdf-format är en upplevelse som är så nära Memex som jag kommit hittills. JSTOR regerar.

Presshistoria

Tidigare har jag skrivit om min kollega Patrik Lundell, vars presshistoriska forskning har vissa beröringspunkter med de diskussioner om blogging som dyker upp ibland. (Se inlägg här och här och här.)

Nu recenseras Lundells avhandling under strecket av Henrik Höjer.

Reprintförlag

William Herschels samlade vetenskapliga uppsatser publicerades 1912 av Dreyer. Det är inte helt trivialt att få tag i den; en sökning på Abebooks visar att den inte finns på något av alla de antikvariat som förtecknas i deras metakatalog (40 miljoner poster …). Tur då att det finns förlag som Thoemmes som gör reprints. Mer sånt!

Retorikwebb

Silva Rhetoricae: The Forest of Rhetoric är en intressantm sajt om retorik.

[Länk via Linnéa Anglemarks läsvärda blogg.]

SF-historik

Träffade John-Henri Holmberg häromdan (vi undervisar på samma kurs på Malmö Högskola, Fiktiva framtidsbilder). Han förärade mig ett exemplar av Inre landskap och yttre rymd: science fictions historia. I. Från H.G. Wells till Brian W. Aldiss. Ser onekligen mycket intressant ut. Läs mer här.

När vi ändå är inne på SF kan man peka på Johan Anglemarks blogg I hastigt mod. [Länk via Förvetet.]

Amerikaniseringen före 1939

Martin Alm, Historiska institutionen, Lund, disputerar den 8 februari kl 10.15 på avhandlingen Americanitis: Amerika som sjukdom eller läkemedel. Svenska berättelser om USA åren 1900-1939.

Eldsvådor

Häromdan skrev jag omdet australiensiska observatoriet Mt Stromlo som förstörts i de bränder som härjat i området.

Nu skriver DN om hur min bekant Gösta Lyngå fick sitt hus totalförstört när branden nådde Duffy.

Etik och humanistisk forskning

Pratade lite forskningsetik med en kollega igår. En sak vi kom in på gällde etiska perspektiv på humaniora och samhällsvetenskap. Forskningsetiska problemställningar i den svenska akademiska världen gäller ofta naturvetenskap och medicin. Med all rätt har genetik, moderna medicinska praktiker, kärnteknologi mm etiska dimensioner som måste diskuteras. Men varför är det så sällan - i varje fall upplever min kollega och jag det så - som man tar upp etiska problem kring humaniora och samhällsvetenskaperna?

Medan man funderar kan man kika lite på en samling rekommendationer för forskare inom H/S som använder sig av Internet som källa. (pdf)

[Länk via Torill Mortensen.]

Konferenser

Några kul konferenser:

science in public culture
webbtekniker och vetenskapshistoria
medicin och teknologi

Här finns ännu fler länkar till 2003 års konferenser inom vetenskapshistoria/science and technology studies (STS).

Birger Vassenius & SETI@Home

Fick en galen idé: min uppsats om Vassenius ska jämföra Vassenius almanackor med SETI@Home-projektets skärmsläckare. Hur kan man göra det, undrar säkert motsvarigheten till “Hederlig skattebetalare” - det skiljer dock 270 år mellan dessa och jag brukar prata om ‘historiens specificitet’, den unika aktören och annat. Men det finns dock saker som är jämförbara:

  • Distribuerade beräkningar som SETI@Home ger både konkret hjälp i form av billiga CPU-cykler och enrollerar externt stöd i form av miljontals skattebetalare som lär känna och stödja SETI. Almanackorna gav både konkret stöd (cash till Vassenius) och bidrog till att göra 1720-talets vetenskapliga dagordning känd bland allmänheten.
  • Bägge projekten utger sig för att vara ‘populära’ men inriktade sig i realiteten på relativt avancerade medborgare (dvs de som är så pass dator- och vetenskapsintresserade att de laddar ner och installerar skärmsläckare samt de som förstod de relativt svåra passagerna i Vassenius tre serier med uppsatser).
  • Bägge dessa publika vetenskapliga manifestationer tillkom i ett relativt utsatt läge. SETI har haft problem under de senaste 20 åren i USA. Den på sin tid berömde begränsaren av den amerikanska offentliga sektorn, senator Proxmire, bidrog starkt till att omöjliggöra ett federalt finansierat SETI-projekt (Proxmire figurerar därför i sådana här sammanhang.) Vassenius började skriva sina almanackor i en tid då det uppsaliensiska Bokwettsgillet (detta var innan man döpt om sig till K. Vetenskapssocieteten) kastade ut mängder med krokar för att försöka få offentlig finansiering; de flesta misslyckades. Samtidigt kommer Vassenius och gör, med sina spridda almanackor, ett slags reklam för de vetenskapliga ideal som fanns i 1720-talets Uppsala. Knappast en slump och ett intressant sammanhang.

Sedan är frågan vad man kan göra av sådana här likheter och vad det egentligen tillför att blanda in SETI@Home i en uppsats om Birger Vassenius i en antologi som handlar om människor på marginalen i det lärda samhället. Men varför inte?? Jag gör ett försök, så kan man ju alltid stryka SETI-biten från den här uppsatsen sen.

Birger Vassenius

Inspirerad av de läsvärda uppsatserna i Christopher Lawrence & Steven Shapin eds., Science incarnate: Historical embodiments of natural knowledge börjar jag samla in några spridda utsagor om vetenskapsidkares kroppsliga företräden, kroppsliga ideal med koppling till det akademiska livet, offentliga representationer av den lärda världens personligheter osv. Anteckningarna dyker upp under en egen kategori.

Först ut är Birger Vassenius, almanacksförfattaren, astronomen, barometermakaren, måltavlan för Elvius publika kritik mm. (Om redaktören för en viss lundensisk skriftserie i idé- och lärdomshistoria läser detta: ja, jag vet, texten om Vassenius är jävligt försenad. Men den kommer.)

Johannes Gothenius har i sin samtida biografiska skiss beskrivit (utgiven av Torgny Hag i Västgötalitteratur - vilket år (kolla upp)) Vassenius som en ganska kroppsligt utsatt men samtidigt disciplinerad person som höll noggrann koll på det kroppsliga: “En noggran diät har uppehollit hans sjukliga kropp nu in på 76te året. Mattighet, svindel med ringar af åtskilliga färger för ögonen, samt andra krämpor, hafva ofta satt honom på gräntsen af lifvet.” (30) Han angreps “nästan dageligen” av svindel. En journal över den dagliga dieten, kroppsrörelserna, vila mm, hållen 1737, visar på “mannens acuratesse” samt “kallar sig sielf en Hypercondriacus”. (32)

Hans personlighet beskrivs som välbalanserad men dock inte helt sprudlande: “Han var aldrig mycket glad, oftare än då han anstälte förmörkelse observationes: ej heller bekymrad utan jämn till sinnes” men han kunde samtidigt visa “ifver och wrede” och “emot disciplar visat sig ogin”. “Melancholicus var han, och skulle väl kännas vid någon brist, som han dock genom sin grundeliga religion sökte öfvervinna. Han var altid munter.” (31f)

Han anses av Gothenius ha varit, så astronom han var, “mörkrädd och hade därföre någon viss sängkamrat, såsom Roempke, hvilken han hvar morgon lät jemte sig ligga för sängen på knä och göra sin bön.” (32)

Vassenius verkar inte ha varit någon ensamvarg. Visst läste han böcker för sig själv, flitigt, “dock ej at altid hänga näsan öfver boken” utan gick gärna omkring inne eller ute på ängarna, i sällskap: “altid skulle han hafva någon med sig. Under spatsergången resonerade han med sina följeslagare, helst uti Physiken, som han sjelf i synnerhet älskade och plägade recommendera.” (31)

Utseendemässigt var han “snygg och ärbar, utan at bry sig om modet, som han föragtade utan gjorde ingen Parade eller skröt om sina saker. Liten til wäxten; gick något stupa, men red nästa supinus [bakåtböjd]”. (32)

Observatorium förstört

Ur ett meddelande som kom alldeles nyss på HASTRO-L:

“A sad day for Australian Astronomy - it appears Mt Stromlo has been
destroyed by bushfire - just received the following report:

‘Sadly I have just seen the arial pictures of Mt Stromlo observatory
and spoken with Vince Ford, an astronomer on Mt Stromlo and our
worstfears have been realised.

Laser ranger facility - gone
9″ Oddie refractor - gone
26″ Yale Columbia refractor - gone
50″ Great Melbourne Telescope - gone
30″ - might be ok?
18″ Upsala dome (Canberra Astronomical Societies dome) - gone
74″ - definitely damaged but true extent of damage unclear.
Original administration building including two small domes housing’”

Mt Stromlo har de senaste åren framför allt förknippats med ett project som försökt härleda universums mörka materia till ‘bruna dvärgar’. Tillsammans med observatorier i Sydafrika och Sydamerika var Mt Stromlo betydelsefullt när det gällde ‘återupptäckten’ av den sydliga stjärnhimlen: först hade de flesta observatorier förlagts där de flesta astronomer bodde (=norra halvklotet) vilket innebar att man länge hade sämre kunskaper om den södra stjärnhimlens objekt. Under efterkrigstiden kom dock allt större instrument även att placeras söder om ekvatorn vilket gav bättre kunskaper om en tidigare relativt okänd del av himlen, en process där australiensisk astronomi, däribland Mt Stromlo, spelat en stor roll. Det är också ett observatorium där många svenska astronomer varit verksamma, speciellt under 1960- och 1970-talen, då vintergatsforskare (ett område speciellt omhuldat av svensk astronomi vid den tiden) körde flera storskaliga surveyprogram med bland annat Uppsalas schmidtteleskop därnere. Nu är allt förstört.

Här finns en tidningsartikel om det förstörda observatoriet..