Museum i Köpenhamn

Nationalmuseum i Köpenhamn tillhör de bättre i grannskapet. De har en bra permanentutställning, inte minst den etnologiska avdelningen är fantastisk, med massor av prylar. Det är alltså objekten som får synas i en utställning som många museipedagoger nog ser som bakåtsträvande men också är härlig, själv gillar jag utställningar som så tydligt sätter tingen i fokus, här tar inte scenografin och texten överhanden som så ofta händer i moderna utställningar.

Sen har de fattat det här med barnfamiljer och museum. Familjens yngre medlemmar älskade barnavdelningen där vi tillbringade lång tid med att klä ut oss i tidstypiska kläder, byggde hus enligt medeltida tekniker och rumstrerade om i ett kök från den tidigmoderna epoken, komplett med plastkorvar, -bröd, -stekar och -bröd, ugn, bestick och en knappt oplockad tupp. Jättebra!

De har en bra utställning om dansk kulturhistoria. Inte minst intressant var de senaste trettio årens historia. Till skillnad från vissa utställningar slutar inte historien i samband med fyrtiotalisternas barndom, den får liksom fortsätta fram till idag. Här finns en helt sanslös Philips videobandspelare från 1970-talet, ett vardagsrum från 70-talet i chokladfärger, E.T.-spel från tidigt 80-tal, en modeaffär med 75 % udsalg, nyhetsutsändningar från TV-epoken, en PC som spottar fram danska hemsidor från sent 90-tal, en Playstation 2 osv osv.

Men urvalet kan ju alltid diskuteras. I 70-talsrummet fanns en väldig tonvikt på det radikala 70-talet. Jag misstänker att man därmed överdriver 70-talets vänstervåg, en snedvridning som kan sökas i att den babblande klassen befäster sin egen bakgrund som det tongivande i 70-talet. Det fanns ett annat 70-tal, som jag tror att de flesta människor – även danskar! – levde i, som inte var Grupp 8 utan Grease, mer Boppers än Brögger, mer James Last och Demis Roussos än Träd, gräs och stenar och Älgarnas trädgård.

En tillfällig utställning är Mare Balticum. Komprimerat och bra, tankeväckande om de skilda historiska erfarenheterna runt ·stersjön. Vad är det som förenar oss runt ·stersjön, vad skiljer oss åt? Stormaktstid och sovjetisk diktatur, krig och fred, handel och sjöfart – här finns många teman, kanske lite för många trådar, det blir lite gyttrigt (den negativa sidan av att det inte är någon megautställning, som jag i och för sig ser som något positivt).

Den moderna konsten var spännande. Georgi Guryanovs oljemålningar som anknyter till 30-talets kroppskult, Lennart Mänds installation om Estlands historia, Jorma Puranens landskapsfotografier mm.

Mare Balticum pågår till 26 januari -03. Åk och se!

Men förse dig med cash innan du försöker käka i museets restaurang. De tar inte visa, bara Dankort. Jag blev helt ställd. Man har vant sig vid att VISA funkar överallt. Återstod bara att ge sig ut i regnet på jakt efter en bankomat. Dåligt! Att jag inte kunde använda mitt VISA i en liten skivaffär i en källare på en bakgata (satsa på affären på Magstraede 18, där är utbudet mycket mer intressant än i huvudaffären på Hyskenstraede) kan jag kanske leva med, men i restaurangen på Nationalmuseum som rimligtvis borde ha en massa turister som besökare …

Det här inlägget postades i Museer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.