Propellerheads visade Reason 2.0 på musikmässan i Frankfurt i våras. Man hade tydligen fint besök.
Archive for July, 2002
Mitt ute i skogen, någon mil från Gnosjö, ligger den - Svikarens koja.
Historien är egentligen inte speciellt unik. Året är 1808. Sverige befinner sig i krig och har bestämt sig för att försöka sig på ett värnpliktsliknande system, “lantvärnet”. Några unga gossar från Gnosjö skrivs ut och far iväg till Jönköping.
En av pojkarna tröttnar på militärlivet och vill helst inte åka till fronten, rymmer från regementet, vandrar hem och håller sig gömd i skogen. Bygger en koja, arbetar med sitt tråddrageri, bygger till och med en liten kanal för att förse tråddrageriet med extra vatten. Efter något år har hela saken runnit ut i sanden, han kan återvända till samhället från sitt undangömda liv i skogen, hans tråddrageri går för fullt - inte minst tack vare kanalen han byggde när han höll sig undan - och han drar in en del cash, så att han klarar sig och blir en respekterad samhällsmedborgare. Där försvinner han ur historien. (De andra två unga männen från Gnosjö uppges ha dött vid fronten i Norge.)
Det intressanta är snarare vad som händer nu. Tråddrageriet är som alla andra tråddragerier som finns lite varstans i de västboitiska skogarna - några rostiga och förvridna järnaxlar, en liten fördämning, stenkonstruktioner, man ser den nästan raka kanal den unge mannen grävde för att fylla på vatten i dammen vid tråddrageriet; inget märkvärdigt alltså. Ett stycke Västboitisk ekonomisk historia och industriarkeologi av inte alls extraordinärt slag.
Men lokalbefolkningen har tagit desertören till sitt hjärta. Den koja där han sägs ha hållit sig undan från statsmakten hålls i gott skick av lokala entusiaster som vårdar minnet, i kojan finns en gästbok och en liten inplastad berättelse som ger de historiska fakta. De olika delarna av tråddrageriet är utmärkta med små skyltar. En ny byggnad har konstruerats där traktens folk har fester och grillkvällar, som ett slags byagård alldeles intill bruset från bäcken där man drog tråd för närmare tvåhundra år sedan. För en massa år sedan skrev Harry Sjöman
en roman om det hela. Sommaren 2002 går romanen som följetong i lokaltidningen, det ena tunglästa textsjoket efter det andra.
En liten skylt ute vid vägen leder besökarna rätt; “Svikarens koja” står det på en handtextad skylt. Det är så den kallas (även om rykten säger att vissa delar av lokalbefolkningen inte tycker han borde kallas ’svikare’, han som avvek från kriget och istället byggde upp ett litet företag i den karga skogen). “Svikarens kanal” kallas den konstgjorda bäck han grävde, där det mörka dyiga vattnet fortfarande sipprar fram.
Folk kommer och tittar, vi är inte de enda besökarna denna regniga julieftermiddag. “Svikaren” drar.
Man bryr sig alltså om historien om “Svikaren”, man berättar historien, man (re)konstruerar platsen han var verksam på, man får ett minnesmärke som blir till en del av den lokala identiteten, där kan man samlas för att bekräfta den egna identiteten.
Västboandan är ekonomiska nyckeltal (ingen arbetslöshet, massor av småföretag, legotillverkning till de stora industrijättarna, framgångsrik integrering av invandrare) men också kulturella eller ideologiska riktmärken: en viss nivå av religiositet (personligen tycker jag alltid att den överdrivs i analyserna), idoghet, man försöker sköta sig själv, inte så mycket offentlig sektor, en viss mekanisk uppfinningsförmåga (men knappast någon högteknologi).
Varför just “Svikaren”? Hans historia passar in. Han var tråddragare, klarade sig med den berömda småländska envisheten; bygdens mark gav knappast någon möjlighet att försörja sig som bonde så man fick utveckla andra färdigheter och personliga egenskaper (eller emigrera till USA) - det som kom att bli den berömda Gnosjöandan.
Och inte bara “Svikaren” används för att berätta historien om Gnosjöandan. Uppmärksammade teaterpjäser med amatörskådespelare om traktens småföretagarkultur, industrimuseum, planerade filmprojekt - alla bidrar de till att befästa bilden av Gnosjöandan.
Det är tydligt vilken roll historien spelar för konstruktionen och uppehållandet av Gnosjöandan. Historia är något vi skapar - vi väljer att berätta vissa historier, väljer bort andra. Historien om “Svikaren” kanske säger mer om dagens Gnosjö än om det tidiga 1800-talet.
Nicholas Negroponte kritiserar den europeiska 3 g-satsningen och en förvirrad europeisk policy inom wi-fi. Wi-fi är framtiden: “The ‘big deal’ Negroponte was keen to stress was that the emerging world of ad-hoc, peer-to-peer wireless networks will lead to a world of intelligent devices that will in fact serve as a network.”
Negroponte har fattat saker och ting. Men var finns 802.11-visionärerna i Sverige? Och då menar jag personer inom universitet eller näringsliv med en tyngd som motsvarar Negropontes. Har Ericsson eller svenska politiker någon som helst policy när det gäller wi-fi eller är man helt fast i 3g-träsket?
Läs mer: MIT prof critiques Europe’s wireless efforts. [Länk via Tomalak’s Realm]
Nu har Salon kommit igång med sin blogcommunity.
Den norska offentliga sektorn ser sig om efter alternativ till Microsofts produkter, bland annat open source. Närmare 300 miljoner kronor handlar man för per år. Man hoppas på lägre priser och bättre konkurrens med sitt agerande. Microsoft har 95 procent av marknaden för ordbehandlare och 60 procent av serverprogramvaror och operativsystem inom norsk offentlig sektor.
Tja, varför inte? Och varför inte i Sverige? Någon borde ställa den här frågan till något lämpligt statsråd, till exempel Leif Pagrotsky. Det skulle till och med kunna bli en mindre fråga i valrörelsen.
Man skulle spara skattekronor som skulle kunna användas till bättre saker och man skulle sända ut en intressant signal om nyttan av konkurrens och mångfald på mjukvarusidan.
Ett företag hävdar att man har patent på komprimeringsteknologin bakom JPEG. Läs mer på Wired.
Adam Curry drömmer om ökad transparens i företagsvärlden så att investerare, allmänhet, politiker mfl bättre kan bedöma vad som pågår:
I anxiously await the first company, publicly traded or not, that will open its accounting and information system to investors, so they can track their investment in realtime instead of keeping this information behind a firewall of analysts and outdated accounting standards
PayPal will be part of that equation as will weblogs.
Dream on.
Wired har pratat med en av de nigerianska spammarna. Läsartikeln här.
Bloggandets positiva sidor är något som ofta tagits upp när bloggare diskuterat vad de håller på med. Blogging kan hjälpa kreativiteten på traven, förbättra språket, vara ett sätt att sprida information.
Men vilka negativa sidor kan bloggandet ha? Burningbird har hittat så många att nu lägger hon av med att blogga.
Hon tycker att blogging är för lätt; man trycker på några knappar och så är texten ute i världen. Bra text behöver, menar hon, arbetas om, det är mer en långsam process.
Hon retar upp sig på bloggingens efemära natur:
And once the words are out and the writing is finished, no matter how terrific the post is, it’s slowly pushed down a page and hidden among other postings and blogrolls and blogstickers and other graphics until it eventually falls off the bottom of the page, never to surface again unless some strange person puts a bizarre request into Google that leads to one of our archives.
Truly great writing must be allowed to persist through time and if there’s one characteristic common to all weblogs, it’s impermanence.
Hon identifierar även ett slags avståndstagande från verkligheten (vad nu verkligheten är kan vi ju alltid diskutera någon annan gång): bloggen har blivit ett slags surrogat för livet, när hon upplever saker i världen har hon kommit på sig själv med att tänka att ‘det här måste jag posta’, hon har upplevt världen genom andra bloggare.
Blogging suger upp mycket skrivenergi:
Writing is as much a discipline and an overcoming of inertia as it is a product of creativity and skill - you need a build-up of creative energies to start a work and see it through to the end. Since I started weblogging, I’ve found it difficult to focus on my books and my articles, and it shows. In the last year I may have written more than at any other time in my life, but I have the least to show for my effort. No articles, and only one book finished.
För den som vill träna latin finns det radioprogram på latin, utsända av den finska radion. Dessa finns även i textform på nätet samt som en RSS-feed. [Länk via The Shifted Librarian.
Peter skriver om den kreativa klassenefter att ha läst en artikel i DN av Isobel Hadley-Kamptz.
Den kreativa klassen värdesätter, saker som individualism, kreativitet, tolerans, meritokrati, ansvar, flexibilitet osv; pengar är inte den enda drivkraften utan andra kulturella faktorer. Peter menar att dessa kulturella faktorer får honom att vilja arbeta på Oops.se. Det där känner jag igen (jag arbetar inte inom humaniora på universitetet för att bli rik).
Richard Florida, som utvecklat tänkandet om den kreativa klassen i en bok, hävdar också att denna toleranta attityd är avgörande för städers framgång. Den regionala utvecklingen skulle alltså till viss del bero på hur pass väl den kreativa klassen känner sig hemma i regionen eller staden.
USA planerar ett nationellt program av informanter hävdar Sydney Morning Herald Läs artikeln här. [Länk via Boing Boing Blog]
Israel förhindrar palestinier från att komma ut på nätet. Läs mer på Wired: Israel Blocks Palestinian ISP.
Det verkar som om Salon har något slags blogprojekt på gång. Kolla in SalonBlog. Vad månde bliva av detta?
Länk via [Adam Curry: Adam Curry’s Weblog]
senaste kommentarer