Idag är det exakt 75 år sedan lundaastronomen Carl Vilhelm Ludvig Charlier pensionerades. Och det är inget aprilskämt.
Charlier studerade kosmos storskaliga struktur och kom fram till att ett oändligt och evigt kosmos var möjligt utan att man råkade in i den paradox som Olber hade ställt upp på 1800-talet – om kosmos är oändligt borde hela himlen lysa med ett mycket klart sken. Eftersom vi inte observerar detta, är inte kosmos oändligt. Men Charlier lyckades räkna ut att om materien i kosmos bara var fördelad på ett visst sätt skulle paradoxen försvinna.
Charlier studerade även stjärnornas fördelning i rymden statistiskt och byggde därvid upp metoder som kom till användning inom matematisk statistik. Hans elever Sven Wicksell och Frans Josua Linders blev bägge professorer i statistik.
Charlier medverkade även i offentliga utredningar inom bland annat frågan om ett statslotteri och priset på järnvägsbiljetter, vilket återspeglar hans åsikt att samhället borde styras med rationella vetenskapliga metoder.
Läs mer om Charlier i min avhandling Reaching for the stars: Studies in the history of Swedish stellar and nebular astronomy, 1860-1940. Vill du skaffa avhandlingen som bok beställer du den på Gustav dot Holmberg at kult dot lu dot se.